dancing llama

dags igen

2012-02-01T19:14:00.002+01:00

Veckan är snart slut. Jag är galet trött varje dag. Sover som en stock varje natt, förutom när jag vaknar till med ett ryck ibland. Trots att jag sover ungefär åtta timmar vaknar jag alltid mitt inne i den djupaste dröm när klockan ringer, vilket innebär att jag är sjukt trött oavsett hur många timmar jag sovit.

Nästa vecka blir dock en MYCKET BRA VECKA. Först ska jag till Stockholm på kurs, bo på fint hotell, och försöka att inte äta för mycket av kakbufféerna eftersom jag SKA TILL LONDON IGEN i slutet av veckan. Det känns som vanligt helt abstrakt. London. I februari. Bara sådär, av ingen särskild anledning alls.

Ville bara säga det.

Annars... intressant "uppföljning" på det jag skrev om igår med KD-mannen som spårar ur på FB. Att de aldrig lär sig. Spontan tanke - som min vän L uttryckte det - görs inte dessa "underklassturer" redan? Beatrice Ask hälsar på i Seved i en kvart osv. Pekar på hur "det är" och alla "problem" och "varför" (observera citationstecknen = är tveksam på att hon verkligen förstår något av det). Låter sig filmas med några fattiga. Skakar hand med någon kommunpolitiker. Förfasar sig över brottsligheten. Åker hem. Skickar nationell insatsstyrka.
Enda skillnaden nu är väl att den här KD-mannen verkligen avslöjar det förakt han känner för den här "underklassen" som han vagt har en uppfattning om vad det är.

vem tittar på vem

2012-01-31T20:03:00.003+01:00

Men hörni. Det här överklassafarit va. Läste t.ex DN idag (fast Aftonbladets artikel var bättre och roligare). Jag blir så jävla arg. På vilket sätt är det här annorlunda än valfri turistbuss till kåkstäderna i Sydafrika där man kan titta på och tycka synd om fattiga människor? Eller för den delen valfri härligt billig resa som vi västerlänningar gör till fattigare länder på våra semestrar där vi kan mysa över hur "glada och gästvänliga" folk är, de servar minsann "alltid med ett leende" (mycket vanliga formuleringar).

Det kan fan vara nyttigt för Solsidans invånare att vara aporna i buren för en gångs skull. De tror att de på något sätt har förtjänat sin trygga isolering i villaområdet, och så fort någon annan vill syna dem i sömmarna, utsätta dem för samma exotifierande turism, blir de rasande och kastar ägg på folk?!
Just äggen var väl ungdomar, men ändå. Det visar väl hur de växer upp utan att någon gång ifrågasätta sin egen position.

Det är som när någon, säger inte när eller var, berättade att de hade fått ett litet renoveringsjobb gjort av polacker, och de var minsann så duktiga och trevliga och "ville inte ha mer än en kanna kaffe för besväret". Man bara eeeeeehhhhhh.... de kanske förtjänar mer än en kanna kaffe för ett byggjobb utfört i Sverige? Men visst, svenskar har ju en tendens att njuta fördelarna av hur lite folk tjänar i andra länder. Det är ju så vi finansierar våra resor till Thailand (de är så glada där ju!!!)

okej, bara ETT till

2012-01-30T20:20:00.002+01:00

Har ju ägnat en stor del av dagen åt att googla Sound of Arrows bilder/videos, samt skicka fram och tillbaka till J. Hur kan man inte älska gay-estetiken hos straighta killar, eller "strays" som jag nu har börjat kalla dem (testar). Har "akuten" på jobbet den här veckan men är rätt värdelös som hjälp på det området. Det mest akuta idag blev följaktligen att hitta nya pastelliga bilder på SoA att ha som skrivbordsbakgrund.

Att varken J eller jag är ihop med en SoA-typ av snubbe är ett mysterium. Ser framför mig ett parallellt universum där vi båda är ihop med en SoA-snubbe. Vi har inga egna liv utan följer dem på turné. Står backstage och tittar, hänförda. Ibland går vi ut på stan och köper nån bomberjacka eller urringat linne till dem.

Äsch, problemet är ju det gamla vanliga, att jag aldrig hade härdat ut i media/kultursvängen, typ på branschfester och hippa klubbar osv. Jag tänker därför tacka nej till att dejta SoA. De får klara sig ändå.

Läste en intervju i Rodeo med dem, där de å ena sidan säger att de kan alla trender, men å andra sidan att de inte är medvetna, typ att de får ut alla behov av image i bandet. Men de är nog lite intresserade ändå av mode, för de är ju intresserade av estetik. Ha ha! Estetik! (Ja, jag är medveten om att jag använde det själv ovan, men bear with me)

Det är som när Oskar Linnros påstår att han inte bryr sig om hur han ser ut. Det är iofs en lös tolkning av mig baserat på en intervju jag läste för längesedan i Café eller nåt, men jag tror att det handlade om att reportern (som vanligt) gjorde en jämförelse med Daniel Adams-Ray som ju håller på med mode och alltid är... intressant klädd (obs ändå snygg). Själv hasar Oskar runt i gamla trasor (som han ju också sjunger om) och är allmänt sjavig i jämförelse.
Ändå står han ju där i... Gubbrummet eller liknande (drar till med nåt namn jag hört) i sin tillrättalagda frisyr, urringade t-shirt och nån skinnjacka.

Man bara, du är INTE ointresserad eller immun mot trender! Det blir liksom bara värre av att förneka det. SoA är intresserade av den estetik som är snygg i den kontext de befinner sig, det vill säga media och musikvärlden (i Stockholm?) som ju är enormt trendkänslig. Att paketera det här inflytandet utifrån som "ett intresse för estetik", som att det lite annorlunda och finare än att vara intresserad av mode och trender... ja, det känns lite tramsigt.

Förstår inte varför folk måste försöka distansera sig så väldigt från den bransch de befinner sig i. Det blir nästan lite pinsamt. ERKÄNN BARA ATT NI GILLAR DET.

Vill dock vara tydlig med att SoA är väldigt bra. Och har en "snygg estetik".

(jag ska snart sluta prata om dem)

2012-01-27T17:33:00.003+01:00

He he. Igår var jag på dans i Lund. Det var ett gäng unga dansare från olika delar av världen som dansade fram någon slags story. De var mycket duktiga! I programmet såg alla snubbarna likadana ut, men när en av dem kom ut på scenen... han var en sån jävla hipster! Mustasch, fluffig lockig lugg, urringad tröja, lång och gänglig.
Det var typ "hej jag dj'ar på belle epoque" och sen bara.... galen modern dans!
(han var givetvis svensk)

Det var oerhört svårt att ta honom på allvar. Dansare brukar se, jag vet inte, tidlösa ut. Eller ganska alldagliga. Neutrala. Som mest extremt: esteter.

Roligt i alla fall.

Satt också och tänkte mycket på hur dansare går. Plattfotat, rump-putande. Undrar om de gör det privat också? Kroppen kanske blir sådan.

DRABBADES AV ENORM FREDAGSPEPP idag. Köpte ett par byxor och ett halsband på Gina, samt två (2) öl till i kväll. Ska se Sound of Arrows. Har ju hamnat i en revival av manliga elektronikaduos - finns som bekant en outsinlig källa. Funderar på att göra en låtlista. Ja?

i mars smäller det!

2012-01-19T20:22:00.002+01:00

Har NÄSTAN läst ut bok tre i Hunger Games.

Är helt orimligt peppad på filmen som kommer snart. Dock: vad är grejen med Miley Cyrus boyfriend som Gale??? Man bara "lämna honom omedelbart bakom dig"

tips från coachen!

2012-01-15T19:17:00.003+01:00

Ni0-till-fem har ju en kompis som heter Nina. Hon bl0ggar på Resumé. När jag har tittat in där någon gång ibland har hon väl verkat relativt vettig. Säkert en trevlig tjej. Men nu har hon skrivit ett inlägg om vad man ska göra den här tråkiga månaden januari då folk tenderar att ha mindre pengar än vanligt.
Alltså.
Det är så dumt att jag inte har kunnat sluta tänka på det.

Hon tycker att det är trist med tanken på att laga mat hemma och ta med matlådor. Och det är det ju. Det kan ju tänkas att man gör det ändå eftersom en lunch ute kostar runt 80 spänn. Men i alla fall.

I stället tycker hon att man ska be sin chef om mer pengar. Då "smälls det på ett par tusenlappar". Och så ska man jobba vid sidan av sitt jobb. Med typ en blogg eller foto eller events eller så. Jadu, man märker att du inte är statligt anställd! Några tusenlappar! Bisysslor!

Ja, och så ska man sluta köpa modetidningar och lite sånt.

Ju mer man tänker på det, desto mer briljant blir det!
För det första:
Tipset är alltså att sluta med onödig konsumtion. Om du inte har råd med att köpa en tröja den här månaden... köp den inte! Det är tipset. Fem luncher ute kanske motsvarar fem modemagasin, men det är liksom roligare att illustrera detta ovärderliga tips i tidningar än i matlådor. Tack, Nina!

För det andra:
Det är ju verkligen den här publiken som behöver tips? De som får dra ner på sin konsumtion av modemagasin för att "klara månaden". Or not. Det är inte backlashen efter att ha försökt ge sin familj den typ av jul som konsumtionssamhället förespråkar fastän man inte har råd, samt dunsen av lite ovälkomna årliga eller kvartala räkningar i brevlådan som gör skillnad för folk. Det är deras konsumtion av tidningar! Samt att de inte har kommit på tanken att be om en löneförhöjning, som bara för att man är så tuff att man ber om det kommer att ge dem extra tusenlappar.

Man kan väl ta det här ett vettigt steg längre: få inte så många räkningar. Det är mitt tips! Även: tjäna mer pengar. Också bra.

Aaaallltssså. Se gärna mitt trista inlägg nedan om den rika medelklassen som saknar insikt om sina egna privilegier. Möter det dagligen i form av t.ex vardagsrasism eller den här typen av attityd. Jag tillhör själv den gruppen. Men jag försöker åtminstone reflektera över min position.

sju på morgonen

2012-01-13T07:04:00.004+01:00

Fasen också. Glömde att jag skulle börja jobba senare idag för att kunna hämta ut ett recept. Önskar att jag hade tänkt på det igår när jag låg och inte kunde somna, men gick tyvärr upp sex som vanligt.

Ligger nu i soffan och tittar på mtv. Är så trött att jag blir helt fascinerad av musikvideorna. Även om låten inte är så bra måste jag se hela och bara "undrar hur det slutar?"
Utom när det är Taio Cruz. Då behöver man aldrig undra.

En anledning till att jag inte kunde somna var att jag låg och läste den andra boken i Hunger Games-serien. De är helt fantastiska! Så sjukt spännande. Jag kom fram till att anledningen till att jag tycker så mycket om dem är ungefär samma som varför jag gillade Stieg Larsson-trilogin - för det gjorde jag faktiskt.
(Dock overklig upplevelse att t.ex befinna sig i San Francisco i någon bokaffär och de bara "Do you know Steeg Larsun? Everybody has read his books!", och man bara "ok....")

Stieg Larsson-trilogin är inte på något sätt litterära mästerverk, han trycker in för mycket journalistiskt pladder för det. Men de handlar om triumf över ett sjukt samhälle. Hjältarna är nästan superhjältar. De är sjukt smarta och kompetenta med en massa finurliga skills, och i slutändan kommer de att överlista skurkarna. Det är så skönt att läsa en sådan bok. Allt är jobbigt, men man vet att de kommer att vinna. Hunger Games är likadant. Hade man själv befunnit sig i den situationen hade man ju varit totalt maktlös, men huvudpersonerna inger hopp. De är så smarta och duktiga att man tror att de kan vinna mot alla odds.
Älskar det.

Apropå författare som knappt inger hopp - läste om Joyce Carol Oates "Änkans Bok" på Bokhora igår. Det här är en bok jag inte vågar läsa, eftersom jag likt Johanna har insett att Joyce som person inte motsvarar den bild man får av henne i hennes böcker. I princip alla hennes böcker jag har läst - och det är en hel del även om det förmodligen är en minoritet av vad hon skrivit - har en stark feministisk underton. Tycker jag. Männen är alltid as, men å andra sidan är det sällan någon person överhuvudtaget som är sympatisk. Obs att detta är positivt! Hon skildrar verkligen mänsklighet. Även om karaktärerna är osympatiska sympatiserar man ändå med dem.

För mig är det obegripligt hur en författare som t.ex har snott ihop "Dödgrävarens dotter" kan vara så otroligt färglös som person. Hon har gjort ytterst tveksamma uttalanden om feminister, och... ja, läs Johannas krönika om hennes äktenskap.

Det är väl bara att inse att man får nöja sig med att läsa hennes böcker och strunta i hur hon själv är.

ej snäll nu

2012-01-11T19:54:00.002+01:00

Hm. Jag drar mig lite för att skriva det här, för det är ganska osympatiskt. Men jag har verkligen börjat tänka mycket på:

folk som är desperata efter en man

Har läst flertalet bloggar på senaste tiden med detta tema. Att inte kunna vara själv, att typ orka vara singel i två månader, sen blir man liksom kär, för man är inte en person som klarar av att vara själv. Jag blir så irriterad. Det är bloggar jag gillar också. Men jag klarar liksom inte att man "inte är gjord för att vara själv" och "allt känns så mycket roligare om man har en kille som snusar en i nacken". Och det kliar i hela mig att bara skrika "men SKÄRP DIG FÖR FAN!"

Men så kan jag ju inte relatera till det där med att vara en förhållande-person. Jag har visserligen dejtat folk, men aldrig bott ihop med någon. Aldrig varit tillsammans i åratal. De här personerna jag talar om verkar tro att de har "svårt att bli kära" om de "bara" har varit kära i fem personer i sitt liv. Då vill jag också skrika. "Men sluta, du blir ju kär skitlätt"

På ett sätt är jag såklart avundsjuk och bitter (se nedanstående inlägg). Men det är faktiskt irriterande på riktigt också. Ingen av mina kompisar är på det sättet. De kanske är ihop på löpande band, men jag har aldrig hört någon uttrycka sig som att allt är så mycket bättre/mysigare/enklare i en relation.

Ville bara säga det. Att jag stör mig.

om ni undrade

2012-01-06T15:54:00.002+01:00

Festen var inte rolig.

Men jag hade roligt fram tills dess att jag kom dit.

In other news: "kärlekslivet" alltså. What a bitch.

ett par saker bara

2012-01-05T16:26:00.003+01:00

Kommer ni ihåg den här skandalen om pälsmössorna? De där fula ribbstickade med en fluffig boll högst upp? Prinsessan Victoria hade en och det blev ramaskri när det visade sig att ulliga blårävar (?) blev flådda levande typ för att göra en jävla boll till en jävla mössa.
I alla fall.
Massor av människor har de här mössorna fortfarande. För det första fattar jag inte hur man kan ha missat den nyheten, och om man inte har missat det, varför köper man de här mössorna som ena jävla psykopater hatar ni djur eller??? hur dum i huvudet får man vara det är en meningslös jävla BOLL inte ens något som håller er varma?!

För det andra. Så jävla fula mössor.
Blir så provocerad.

En annan sak bara. Jag tycker verkligen inte att damnyouautocorrect är roligt. Har försökt. Folk postar en massa sådana "skämt". För det första verkar det oftast fejk. För det andra. Tycker inte det är så roligt? Ojdå, där skrev man fel. Liksom.
"När jag kommer hem ska jag prutta i mig hamburgare"
"Va???!"
"Oj, jag menade trycka"

Jaha.

the hipstamatic syndrome

2012-01-03T19:41:00.003+01:00

Nu är det på tapeten igen: är man en hipster eller inte?

Ingen vill erkänna det, vilket enligt gängse uppfattning automatiskt betyder att man är det. En lose-lose situation. Om inte ens Parisa kan erkänna att hon är en (eller åtminstone umgås med dem) har vi ett problem.

Tyvärr tycker "folk" att det är roligt att håna sådana som mig som har tendenser samtidigt som man föraktar hipsterdom. Det är en s.k "svag punkt".

Nu har jag i alla fall blivit övertalad - ännu en gång - att gå på Nöjesguidens jävla fest på torsdag. Varje år gör man samma misstag, varje år är det fruktansvärt tråkigt. Samma "folk" som har hånat mig har nu gjort det till sin livsuppgift att presentera mig för alla Malmös hipstersnubbar som jag sedan ska få ihop det med. Lär väl stå där i nåt sjok från Weekday och lånade Acneskor och se obekväm ut i ett hörn.

Man skulle öla bort kvällen, men tråkigt nog har jag drabbats av magkatarr efter julhelgens begivenheter. Kom till jobbet i morse, min kropp fick uppenbarligen panik. Satt med magkatarren från helvetet i över en timme och bad tyst om att få dö. Kroppen bara "noooooo, gå hem med dig!!!"

fan också

2012-01-01T21:45:00.001+01:00

Fan också.

jul igen

2011-12-29T18:29:00.004+01:00

Annars måste jag säga att julen var ganska lugn, om man med "lugn" menar att ingen bråkade högljutt. Min farmor som blir gaggigare och gaggigare hade en tema-bli-full-på-snaps-and-tell-it-like-it-is-jul. Dock helt lösryckta saker som ingen fattade. Det sämsta med henne är att hon bara blir mer passiv-aggressiv med åren. Jag hatar sånt. For instance:

Jag och pappa sitter djupt försjunkna i böcker. Min farbror lyssnar på e-bok eller dylikt. Farmor säger något random rakt ut i luften. Ingen reagerar pga är sysselsatta med annat. Hon bara *djup suck* "ja nä det är klart att ni inte vet det..........varför skulle ni bry er om det.....................det är väl bara jag som yrar igen".
Man bara vad vill du?????

Plus att hon konstant antastade min yngsta kusin som ändå inte ville vara där eftersom han är ett sk "svart får" och lite gangster som drar runt på stan hela nätterna och "hittar på bus" (formulering av farmor) (hon vet iofs inte hälften)

Det jag inte fattar är att det blir ett så stort fokus på alkohol. Det är som att de andra en gång om året släpper loss, och då spårar de ur totalt. Min pappa är ju bättre på att hälla i sig, men riktigt så mycket super han väl ändå inte genomsnittlig helg. De triggar varandra på något sätt. Nu har mina kusiner också blivit så gamla att de får dricka alkohol hemma, vilket gjorde det ännu värre. Efter ölen och snapsen till maten skulle whiskyn fram. Och de andra spritflaskorna.
Tur att jag inte gillar sprit så mycket, annars hade väl jag också däckat.
Jobbigt minne av kvällen:
min pappa och farbror är så "lulliga" att de måste gå ut gå en sväng. Inser efter en stund att de inte har kommit iväg än. Går ut i hallen för att kolla. Ser att min pappa var tvungen att sätta sig på golvet för att få på sig skorna, och sedan hänga i dörrhandtaget för att komma upp.

Nästan 60 är han stora karln.

Vi hade det i och för sig trevligt samtidigt.

iphone-jäveln

2011-12-26T19:39:00.003+01:00

Jag vill måla upp en scen för er som en introduktion till julen.

Ganska tidigt i fredags skulle jag ta en stadsbuss till centralen, hoppa på ett tåg, åka hem till mamma, ta bilen till Linköping, åka tåg därifrån vidare. Nåväl. Tyckte jag var ute i hyfsat god tid. Gick ut i regnet med min tunga väska och diverse påsar/handväska. Tog upp min nya iphone ur fickan för att kolla tiden. Såg plötsligt bussen komma (för tidigt). Började springa. Han stannade (med spydig kommentar om att det är bättre att vara ute fem minuter i förväg - avstod från att svara). Vi åkte iväg. Hittade plötsligt inte telefonen i fickan. Grävde desperat i allting i fåfängt hopp om att det kanske inte skulle vara så att jag tappat den.
Jag hade givetvis tappat den.
På gatan.
I regnet.
En helt ny iphone-jävel.
Kastade mig av bussen, sprang tillbaka släpandes alla mina saker. I regnet.
Såg telefonen ligga ensam och sorgsen på asfalten, slängde ifrån mig alla saker, tog upp den, tryckte den mot bröstet som ett barn. En lastbil som hade svängt in på mitt område för att vila eller dylikt fick sig väl en intressant show där.
Gick tillbaka hem, halvt snyftande. Lindade in telefonen ömt i hushållspapper.
Tog senare buss.
Vågade inte prova att sätta på telefonen på hela julen ifall den skulle vara sönder. Men den funkar!!!!!! LÄTTNADEN.

den som väntar på nåt gott ;) :D :/

2011-12-22T21:00:00.002+01:00

Jag vet att det är lite tunnsått med inlägg, men tänk på att det är jul snart och i vanlig ordning lär jag ha en uppsjö av traumatiska historier att dela med mig av sedan!
Spännande va?

Vissa saker önskar jag att jag vågade säga mer om, som hur arg jag blev på jobbet häromdagen. Men jag har lärt mig den hårda vägen att det INTE är värt det. Trots att det är saker jag tänker mycket på.

iphone debacle

2011-12-17T17:30:00.004+01:00

Sitter här och unnar mej saker. Pizza med talleggio, svamp och soltorkade tomater. Godis. Igår öppnade jag en flaska rosé bara sådär. Drack inte upp hela = pluspoäng. Funderar på att ta mig ett litet glas nu, men jag ska in till Malmö på Johnny Cash-kväll.

Överlag känner jag ett behov av att trösta mig efter den pinsamma iphone-historien nu i veckan. Nu ligger det en jävla iphone i min hylla, kan inte använda den förrän jag får ett mindre simkort. Om vi säger såhär: mitt nya telefonavtal är inte jättefördelaktigt. Jag har blivit, om inte totalt blåst, så i alla fall ganska blåst. Skäms för hur korkad jag var. Men ni vet hur försäljare är, de spottar ur sig siffror, bonusar, ringer samtal hit och dit. Man står där, varm, svettig, funderar på om man ska ta av sig mössan, men man vill ju inte att han ska se att man är helt svettig i håret, håller på att tappa vantarna hela tiden, och nej jag gillar ju inte min telefon så mycket men behöver jag verkligen en iphone ja kanske ändå det låter ju bra det han säger... Och så skriver man på.

Inser att en iphone är jävligt dyr, och om man ser det på det sättet har jag kanske inte förlorat SÅ mycket på affären, men mer än jag hade tänkt mig definitivt. Först fick jag panik och ville åka ut till Mediamarkt och skälla ut försäljaren och hans chef och kräva att avtalet annulerades, men igår kväll samlade jag mig. Jag har tecknat ett abonnemang, det står på avtalet att jag ska ha nytt nummer, och nej, försäljaren kanske inte var helt tydlig, men jag får faktiskt skylla mig själv. De kommer inte att riva avtalet. Jag får se det som en dyrköpt läxa.

Kanske tar ett litet litet glas rosé ändå.

hälsning från bubblan

2011-12-10T17:22:00.003+01:00

Den här känslan har jag inte idag.

Men det är den närmsta remixen jag kan hitta till vad jag dansade till igår när jag så klokt gick på AW hemma hos J och sedan ut och dansade trots min förkylning. Hade väl en viss övertro till teorin att en förkylning varar exakt en vecka. Efter någon öl hos J kände jag det som att jag satt i en bubbla, typ var lite halvt frånkopplad från verkligheten och hade bomull i huvudet.

I morse vaknade jag sjukare än någonsin, bakfull, handlingsförlamad. Förstörd. Min hjärna är liksom inte kopplad till kroppen. Jag har lock för öronen, igentäppt näsa. Typ blind, stum, döv. Lyckades ta mig till Ica. Vilket jävla ekipage alltså! Jag som snubblar runt inne i affären med snorig näsa, rödsprängda ögon, stor finne. När jag kom in råkade något i min ficka komma åt volymknappen på telefonen så att den skruvade upp till max. "Råkade" lyssna på Eric Saades Popular precis då. Vågar inte tänka på hur högt det ekade över affären.

Orkar inte bry mig. Jag skäms inte för något, jag är vuxen.

Resten av dagen har ägnats åt vila och TV. Tror att jag nu ändå har övertalats till en "lugn drink" här i stan. Kan eventuellt vara sämsta idén någonsin. Men är så förtvivlat rädd att "missa något".

soooo....tisdag......

2011-12-06T19:03:00.002+01:00

Är fortfarande sjuk, no surprise there, och 1) vansinnestrött 2) skitsur. Hade äntligen lyckats bli av med spänningshuvudvärken jag dratts med i två veckor ungefär (tappar räkningen på dagarna - tillstånd: konstant molande värk). Varför är det alltid veckor i taget? Fick t.o.m massage förra veckan. Trodde det skulle hjälpa. Det gjorde det inte. Vad kan man göra åt saken? (Nitar den som säger "försök slappna av", alltså, jag är INTE STRESSAD och jag spänner mig inte MED FLIT och det försvinner inte ens av ATT SOVA tvärtom blir det nästan värre).

Igår kom jag hem och orkade inte ens titta klart på Den som dräper (annars enda dagen i veckan jag "bjussar mig själv" på att sitta uppe till klockan TIO flämt!). Tog en Ipren och somnade nästan direkt. Vaknade i ett ljuvligt skört tillstånd av icke-smärta.
Dock kom det tillbaka efter att jag försökt boka in saker med motvilliga personer och blev helt uppgiven och stressad.

Måste väl hålla mig uppe länge nog för att se den första kvarten av Kär och galen. Skulle aldrig se hela programmet, avskyr ju "folklig underhållning" med tokiga lekar osv. Men jag vill se frierierna. Gråter varje gång. Det är helt otroligt att en person som inte tror på äktenskapet och är i allmänhet cynisk kan bli rörd av frierier. Men det är så fint och de är så glada. Orkar inte riktigt gräva i mitt eget psyke just nu.
Tänk vad jobbigt om jag vore ihop med någon som inte helt hade bilden klart för sig hur emot äktenskapet jag är. Han friar, jag bara "eeeeeeeh, nej? kommer aldrig att hända?". Främsta motivationen: skammen över att bjuda in till ett bröllop efter år av "fasta principer" och "politisk övertygelse".
"Tema: vitt ladiez! Obssss, vill ha möhippa, wedding shower OCH en hatt som går runt för att samla in pengar till bröllopsresan"

edit

2011-12-04T14:35:00.002+01:00

Mitt undantag: Sverigedem0krater. Jag sparkar gärna, även om de skulle råka vara white trash eller svennebananer, eller från mitt gamla högstadium (sannolikhet = mycket stor. växte ju upp i den första skånska kommun där sverigedem0kraterna kom in i kommunfullmäktige. vill jag minnas)

När jag läste Jonas senaste krönika i Nöjesguiden (vågar ej länka av rädsla för att få hit en viss grupp av läsare) skrattade jag gott. Allt hån mot Finlandsfärjan är förlåtet.

ow my insides

2011-12-02T18:01:00.006+01:00

Jag börjar bli förkyld och kan inte göra något åt det. Om en stund ska jag iväg på en dansföreställning. Folk pratar om T0mboy i kväll, och jag känner det som att jag är tillbaka i 2006. Visst, de har bytt lokaler, men... Skulle vilja ha något NYTT. Är väl bara sur och sjuk. Borde inte göra någonting egentligen, ska hjälpa folk att flytta i morgon (om jag inte är helt utslagen då).

Den här skivan har verkligen växt på mig. När jag lyssnade på den för några månader sedan tyckte jag att den var meh, särskilt i förhållande till första skivan som var helt briljant. Men nu har jag börjat gilla den väldigt mycket.

.........................

Hann inte skriva klart det jag tänkte, och nu är jag hemma igen. En härlig man satte sig bredvid mig på bussen och somnade med benen bekvämt särade och inne på halva mitt utrymme. Han nannade väl sött där lutad mot nån varm (stel) kvinna. Ok, jag är kanske på lite dåligt humör. Var sådär klumpig och sårade någon i kväll. Så jävla ass-bergers. Blir så trött på mig själv. Borde gå en kurs i hur man tar människor, i stället för kursen i mediehantering i Stockholm jag anmälde mig till nyss.

Äsch, jag orkar inte skriva mer nu heller. Det var väl själva fan vad jag bara orkar skriva ett stycke i taget.

.................................

Ja, och så tänkte jag på det där med white trash som har börjat snackas om. Håller verkligen med Hanna om det hon skriver, har funderat ganska mycket på min egen syn på white trash som ni med all säkerhet sett i bloggen. Precis som Stuff white people like (det handlar ju specifikt om vit medelklass) finns det ju inget den vita medelklassen gillar mer än att ironisera över medelklassen. Om man är "medveten" ska man helst tycka ganska illa om att vara medelklass, samtidigt som man skamlöst utnyttjar alla fördelar.

Det finns flera exempel på bloggar (som skrivs av vita medelklassmän) som bygger på att håna både "svennar" och "white trash". Det är roligt, jag skrattar också, men skrattet har ibland en tendens att fastna i halsen. Precis som Hanna skriver börjar det bli så tröttsamt att det anses okej att håna svennebananerna och det vita skräpet man gick på högstadiet med bara för att man var impopulär nörd själv. Stockholms kulturelit må ha byggt upp en egen värld av coolhet och fräcka kontakter, men den världen är bara relevant för dem själva. Precis som min upplevelse av att ha "sluppit undan" och att leva ett liv i upplysning där jag har fattat hur lurade folk är i sina villor i Veberöd enbart är min egen upplevelse. Jag reser och klubbar och förstår mer av vad som är coolt på riktigt, men vad betyder det för någon annan?

Om jag åkte på en klassåterträff skulle jag säkert inte anses vara särskilt lyckad. Liksom, den här bloggaren som frilansar för nån tidning i London och vars blogg läses av en massa hipsters, han har lyckats enligt sin egen definition. Finns det verkligen någon anledning att försöka trycka upp det i ansiktet på sina gamla klasskompisar som eventuellt hänger på Böda Camping och skiter i vilket?

Det viktiga här är att JAG OFTA GÖR DETTA SJÄLV. Jag försöker inte påstå att jag står över det. Jag gör mig ofta rolig över samma sak som dessa bloggare. Men varför vill man så gärna visa att man är bättre?
Jag är nöjd med den "bana i livet" jag har valt. Tanken på familj i radhus kväver mig. Tanken på att inte vara feminist skrämmer mig. Att gå på Ladies Night framstår som vansinnigt. Jag FÖRSTÅR inte alla dessa människor. Men jag är heller inte BÄTTRE än dem.

Men det är ju det där med att den priviligerade vita medelklassen inte vill erkänna sina egna privilegier. Man har kämpat, man har varit utstött, man har varit missförstådd. I och för sig kanske man har ärvt både kulturellt och ekonomiskt kapital med sin vita medelklass, och det må vara hänt att man utnyttjar detta till max, men det betyder inte att man inte är MEDVETEN och kämpar mot sociala orättvisor. Det är därför det svider så mycket att erkänna hur priviligerad man är, hur lyckad man är, och att det inte går en dag utan att man drar fördel av det.

Är detta sammanhängande alls? Känner att jag knappt får ihop tankarna kring det.

en parentes

2011-11-27T20:50:00.002+01:00

Ni vet avsnitt åtta av den här säsongens Big bang theory? När Amy Farrah Fowler försöker få Sheldon att bli lite fysisk med henne?

Så känner jag jämt. Alla män är min Sheldon.

fråga psykologen

2011-11-27T20:08:00.003+01:00

En annan "gullig" neurotisk grej med mig är att jag hatar att inte veta hur många som kommer på en fest ifall det är så att jag ska laga någon mat eller så. Blir otroligt stressad. Men hur mycket ska jag göra??!! Så försöker jag vara en avslappnad person som bara "äsch, det är bara roligt om ni kommer, dyk upp bara". Men i hemlighet får jag ångest och blir irriterad och börjar räkna portioner.
Nu har jag bara ett kilo godis över, samt pizza och ost. All ångest lönar sig sällan. Jag skulle ha svullat idag, men jag kom hem halv sju på kvällen.

Har förresten två examen i psykologi. Får väl ge mig själv terapi. I alla fall inte fråga Insidan på DN där de hänför allt till anknytningsteorin som någon slags bibel. Ekonomiska problem? Anknytningsteorin. Jobbig svärmor? Anknytningsteorin.

Jag är annars ganska bra på att förstå människor. Jag har bara problem med att själv interagera med dem.

desperat

2011-11-26T14:48:00.003+01:00

Är så trött på all min musik!!!
Hittar en ny låt ungefär en gång i månaden. Lyssnar inte heller på radio, vilket gör mig ännu mer isolerad. Största inspirationskällan: gymet. Ni fattar ju hur tragiskt det är.
I kväll ska jag ha folk hemma, och det känns nästan pinsamt att utsätta dem för i princip samma låtlista som 2008.

Något tips? Någon? Gillar dansvänliga saker, electro, pop, inställsam hip hop, country. Hatar: ibiza-house, mes-pop, "rock n roll".

håret

2011-11-23T20:31:00.002+01:00

På allmän (nåja) begäran:

Vet inte om det där hårpreparatet på apoteket gjorde några underverk. Har ju ändå tagit det i snart tre månader måste det bli? Kanske är lite mindre håröm? Eller om det har funkat har det i alla fall inte blivit någon drastisk skillnad.

Med det sagt är det inte säkert att det inte skulle funka för någon annan. Läste ju en del hyllningar innan jag köpte det.

Förresten, undrar om det inte var det där om romer som jag ville prata om fast glömde bort det. Nu har jag nog glömt det kloka jag "kom på" (kan vara en efterhandskonstruktion). Det jobbiga med många såna här samhällsaktuella ämnen är att så många andra säger det så mycket bättre. Orka ta upp den här protesten mot Scum-manifestet-pjäsen t.ex. Orka prata om separatism igen. Räcker väl med att länka trött till någon vis person. "Här, läs. Typ. Eller nåt."

ps

2011-11-20T20:31:00.002+01:00

Hade förresten en mycket viktig sak jag ville skriva om apropå något jag läst de senaste dagarna. Har naturligtvis glömt vad det var. Förargligt när det är så sällan man kommer på nåt smart att säga.

Bjuder i stället på en exakt Smiths-kopia som jag som vanligt är sent ute med att upptäcka. Bryr mig inte om rip-offen när det är så bra.

hem ljuva hem

2011-11-20T15:56:00.002+01:00

Lyckades med en hel släkthelg utan att bråka med någon!

Är mycket stolt. Det är så ansträngande dock. Min släkt kan liksom inte bara sitta ner och ta det lugnt. De rör sig hela tiden och letar efter något att göra. Min mamma kan bara stå i ett rum en lång stund och fundera på vad hon ska ta sig för. Mormor är fortfarande dålig efter sin stroke och går med rollator, ändå kan hon inte acceptera att hon inte klarar saker och bara sätta sig. Jag blir så stressad.

Den bästa stunden på hela helgen var efter lunchen igår när jag, mamma och morfar delade en flaska vin. Sen satt vi och tittade på skidor. Aaaah, alkoholens ljuva lugnande effekt.

Men det gick väl bra överlag.

gives me the greatest peace I've ever known

2011-11-11T19:55:00.003+01:00

Jag är fruktansvärt trött. Har sovit i fem timmar. Veckan på jobbet har varit... utarmande. Ville ändå "titta in" och säga hur bra Patrick var igår. Jag var ofattbart trött, tröttare än nu typ, och tanken på att åka in till Köpenhamn för en festlig kväll när man stod där halv sex på Möllan och det var mörkt och man skulle äta nåt - man var inte sugen.

Men Köpenhamn är ändå Köpenhamn. Man hittar alltid en trevlig bar med billig öl. De är ju bra på det där danskarna, barer som är tillräckligt sunkiga för att inte vara snobbiga och dyra, men inte så sunkiga att man inte törs gå in. Vi satt på ett ställe med blinkande julgransljus och en stor målad örn på väggen.

På Vega roade vi oss med att leka "svensk eller dansk" under förbandet som inte var så roligt. Det är inte helt lätt, men vi var ganska duktiga. Det luriga är när folk är extrema hipsters, då måste man tänka till. En snubbe hade tajt polo, högt sittande slacks med lackskärp och välansatt skägg. Varje gång han gick förbi sa jag "italiaaaano" och så skrattade vi.
Charmiga vi är.

Jag fick panik ännu en gång av att stå i ett trångt publikhav. Det kan inte vara sunt att tycka så illa om att stå bland människor? Det var inte som att folk var otrevliga och vevade eller kastade sig in i en, det räckte med att någon dansade lite precis framför mig så blev jag helt störd och bara "det här förstör min upplevelse!" Det var inte förrän jag fick lite extra utrymme samt började använda min väska som en sköld som jag började njuta av konserten. Jag hatar när folk sjunger med, jag hatar när folk skriker pinsamma saker, jag hatar när folk dansar fult, jag hatar när folk ska hålla på och famla desperat efter artisten...

Jag fattar ju själv att det inte är klokt det här. Behöver någon form av terapi.

Patrick var hur som helst lovely, fast lite sliten av åren tror jag. Nån skjorta som glipade nertill och avslöjade lite trivselkilon troligtvis till följd av år av turnerande och vindrickande på scen. MEN det märktes inte på musiken vill jag vara tydlig med. Inte som här, "where are we?" *sveper nån grogg, pratsjunger uttråkat*

top 10 kränkningar

2011-11-06T17:43:00.002+01:00

Så jävla bra känsla när man - tio år efter alla andra - inser att låten man lyssnar som besatt på är gjord av det beryktade SD-relaterade syntbandet. Jag visste att det existerade, men att det var det här... kopplade inte. Trodde det var nån gay electro av Erasure-skolan.

Men, jag tänker ändå lyssna. Tänk så mycket kränkande musik man ändå lyssnar på. I just den här låten sägs inte ens något stötande, det är associationerna som känns besvärande. Blev på nåt galet sätt sugen på att samla ihop till en låtlista. Hur många minoriteter kan man kränka på en enda lista? Det är en utmaning.

Löndun

2011-11-03T20:24:00.004+01:00

Först:
Jag och E satt och surfade lite på det där "förbandet" innan T0ri. Här är en av hans videor. Ni ser ju själva vilken douchebag. På den konserten var han iofs rakad och hade uppknäppt kavaj = en helt annan typ av tool. Men man får lite känslan. "Rekommenderar" även att gå in på hans officiella hemsida och se vad "någon" (han själv) har skrivit om honom.

Jaja, men London då. Man blir alltid helt ledsen när man kommer hem, kan inte skriva direkt om hur bra det var. Det är deppigt nog som det är.

Nu vill jag flytta dit i alla fall. Som man vill efter alla resor man gör. Det här är iofs inte helt orealistiskt? Till skillnad från San Fran som verkar helt omöjligt. USA vill verkligen inte ha in någon utifrån. Vägrar dock göra den där London-efter-gymnasiet-resan som ca 70% av mina vänner har gjort. Kan ej jobba i skivaffär eller på Starbucks och bo i lägenhet med sju andra.

Hur som helst så tänker jag att det kanske är dags ändå. När jag flyttade hem från Berlin kände jag mycket länge ingen som helst lust att bo utomlands igen. Men nu börjar det liksom klia eller nåt. Det är kanske ett tecken? Nu har jag dock barn (katt) att tänka på. Får klura lite på det.

Jag såg två dansföreställningar. Den ena hade K fått biljetter till genom sitt jobb. Det är så lyxigt att få haka på henne till de här sakerna, men en West End-föreställning slår nog högst. S0me like it hip h0p hette den. Blev besatt av dansarna. Se om ni är där och gillar dans!
*droppar casually hippa London-tips "om ni råkar titta förbi bara"*

Annars... köpte jag lite prylar och lite lite kläder. Lite posters som jag ska ha i min nya hall om min hyresvärd bara målar klart nån gång. Det har gått en vecka nu, och han har fortfarande ett lager kvar att måla. Jag kan inte ha något i hallen, jag har inget ljus, jag kan inte få hem min katt... är inte nöjd. Men jag hoppas det blir fint. Upp med lite hipsterplanscher bara.

tisdag

2011-10-25T19:20:00.003+02:00

Har fått ovanligt mycket lön den här gången pga lite olika saker. Hanterar naturligtvis detta mycket dåligt. Köpte en dyr sk. "produkt" hos frisören idag. Har aldrig hänt förut. Shoppade även ett par trasor på H&M trots att jag egentligen har köpstopp inför London. Nyss var jag såhär nära att klicka hem ännu en bok om seriemördare. Beordrade mig själv att vänta tills den blir billigare. Vill bara konsumera och konsumera tills hålet i mitt hjärta fylls. Eller nåt.

In other news:
EN OCH EN HALV DAG KVAR TILL LONDON!

Idag har jag även retat mig på B0b Hansson. Man tycker liksom bara illa om B0b. Har mycket vaga föreställningar om varför. Nåt om hur han skriver om manlighet och kvinnor och passion och sånt tjafs. Men idag tänkte jag alltså att jag skulle ge honom en chans. Har ju inte läst en enda bok. Plus att han behöver ju inte vara en hemsk person bara för att han ger luft åt "lite tråkiga" åsikter. Folk är ju ofta rädda för att uttrycka åsikter som inte är pk inför feminister eftersom de upplever att de blir utskällda. Ibland känner jag bara att men säg inte så idiotiska saker då, tänk för jösse namn, men andra dagar känner jag mig mer generös. Hur ska man komma vidare om man inte får diskutera öppet osv.

Läste följaktligen en gammal intervju från SvD (som att jag skulle gå och införskaffa en bok??). Man märker att han är jätterädd för att "säga fel" och stöta sig med (de) kvinnor (han försöker ligga med). Jag tycker också att det är viktigt att diskutera maskulinitet. Makthierarkier finns ju inte uteslutande mellan män och kvinnor, som att alla i varje grupp var exakt likadan och hade samma förutsättningar. Olika typer av maskulinitet har ju också olika status. Ändå sitter jag och irriterar mig. Han säger t.ex såhär:

mannen formas väldigt mycket i reaktion mot kvinnan. Man känner in vad kvinnan vill ha och så blir man det. Det är vad jag ser, fortsätter Bob. Det stämmer kanske inte med feminismens definition, men det är vad jag ser. Man formar sin identitet både för att höja sig inom den manliga hierarkin och för att få ligga. Ofta är det ju också så att om du går hem hos männen går du hem hos kvinnorna.

För det första, B0b, tror jag att alla kan känna såhär. Alla försöker väl känna av vad andra människor förväntar sig av dem. Jag tror inte att det handlar om män gentemot kvinnor. För det andra tror jag faktiskt att det är B0bs syn på kvinnor det är fel på här. Det är den här klassiska bilden av kvinnan som ett onåbart, upphöjt väsen som har all sexuell makt. Och hon får.alltid.ligga. Så otroligt tröttsamt!

Jag känner regelbundet känslor av otillräcklighet inför "det otäcka könet". Jag får inte ligga när jag vill (sanningen om det är att det krävs att man inte har några som helst standards, och det får man väl ändå förutsätta att även de flesta män har). Det är B0b som polariserar män och kvinnor. Han gör sig till deras motsats, och dem till obegripliga varelser som man måste försöka känna av vad de vill.

För övrigt - vad menar han egentligen med det här???

B0b Hansson tror ändå att en manlig medvetenhetsrörelse som inte utgår ifrån det kvinnliga perspektivet kan vara på väg, parallellt med genustänkandets man.

lycka och pina

2011-10-23T17:32:00.003+02:00

Är helt deppig och söndagsångest. Jobb-ångest. Tror att folk hatar mig, samt känsla av meningslöshet i detta att jobba överhuvudtaget.

Jag har haft en fantastisk vecka egentligen. När man tänker efter har hösten överlag varit mycket bra hittills på många sätt. I onsdags såg jag Pina, en helt ljuvlig dansfilm i 3D om koreografen Pina Bausch. Hisnande miljöer och vackert så det förslår. Efteråt hade jag den där känslan av fullständig, lugn tillfredsställelse som man får efter en bra dansupplevelse. Typ som att om jag dör nu är jag ändå rätt nöjd för jag har precis sett det här och fattar Meningen Med Livet. (töntig)

Igår såg jag T0ri Am0s i CPH.
Det är ett helt ofattbart faktum egentligen. Det har känts abstrakt ända sen vi bokade biljetter. Hon står ju med på min (korta) lista över artister man måste se innan man dör (mycket om död här förstår ej?). Hon har släppt en skiva på ett skivbolag för klassisk musik, och med på konserten var tre violinister och en cellist som var helt fantastiska. Och hon var fantastisk. Det överträffade mina förväntningar. Jag är ingen "konsert-person" egentligen, för det låter oftast bättre på skiva, men det här var bättre. Och miljön på K0ngelige Teater perfekt.
Man satt liksom helt hypnotiserad hela tiden. Det enda dåliga var delar av publiken som måste ha kommit från nån håla på typ Jylland, för de betedde sig som att de var på nån slags barn dance och tjoade hela tiden så att man fantiserade om att slänga dem över balkongräcket. Bruden bakom mig klappade och tjoade så högt att jag nästan fick tinnitus.
Fatta att på T0ri ska man vara respektfull och tyst utom mellan låtarna och när hon är klar. Tips från mig:
1. Tyst
2. Shut the fuck up

Samt "förbandet" som var nån slags douchebag-snubbe från England med keyboard och uppknäppt kavaj som sjöng enbart om kärlek och att han gillade dirty saker. Han var den där "charmiga" aw-shucks-typen à la Hugh Grant som bara är helt fumlig och "rolig" men ändå sjunger "smäktande" om kärlek så att alla tjejer i publiken dånar och fajtas om att få ligga med honom på efterfesten. Särskilt som att han berättade att han "precis gjort slut med sin flickvän" som förekom i ca alla låtar (notera mina citationstecken här = stor skepsis). Ser framför mig att han har gjort stor karriär på detta på pubarna i London. Själv går jag inte på den lätta, nej minsann. Har aldrig fallit för musiker.

Plus att en kvart efter att T0ri hade börjat spela var man bara "eh, douchebag-snubbe-med-synt-who???". Jämförelsen där var inte smickrande.

I alla fall. Jag hade en poäng någonstans.
Jo, och så var det Prins Charles känsla förra veckan. Och nästa vecka är det London. Och sen är det Patrick W0lf som jag ser obeskrivligt mycket fram emot. En extremt bra kulturhöst helt enkelt.

Och ändå är jag deprimerad. Vet inte om det är jobbet eller bara för att man vet att man skulle kunna göra andra saker med sitt liv hela tiden. Man skulle vara typ kungabarnen. De har inga krav på förvärvsarbete, de kan ägna sig åt sina "hobbys" hela tiden. Fast jag skulle kanske inte göra så mycket, mer titta på saker.

mänskligheten

2011-10-18T20:12:00.002+02:00

Tänkte på det där med tongivande bloggar. Det är ju så många, så många bloggar man inte förstår att någon ids läsa. Amanda Schu1man. Det är kanske hemskt att säga det, jag känner hur jag bara dryper av människoförakt, men det är en så menlös blogg. Så totalt jävla menlös. Vad är det för människor som läser? Det är väl alla menlösa människor i detta land, som vill ha de där tipsen på handtvål eller vad det nu månde vara hon ger dem.

Så mycket menlöst folk.

I can tell you like my surprise

2011-10-16T10:13:00.002+02:00

Får panik när jag tänker på att gå till jobbet i morgon. Man skulle behöva jobba 50% på ett nytt jobb så att man orkar med. Eller fyra dagars arbetsvecka åtminstone.

Helgen har varit avslappnande än så länge, om man bortser från sporadiska vågor av jobb-ångest alltså. Var på "inflyttningsfest" på kontoret för de nya genusdoktoranderna i fredags. Gick och la mig tidigt. Igår var jag på Arrested devel0pment-maraton, åt chips och drack folköl. Åkte hem relativt tidigt. Hade aldrig orkat gå ut.

På bussen hem. Alltså. Varför tror folk att deras festglädje ska smitta av sig på alla andra? Det är BARA ni själva som tycker att det är roligt. Alla andra försöker sova eller prata med någon.

Precis brevid mig drar några random vita dudes fram bongotrummor och börjar "lira". Jag sätter på Echo på hög volym och försöker gå till mitt happy place. De börjar sjunga B0b Marley öronbedövande. Om om om igen. Whoooa I remeeeember when we used to sit in a government yard in trenchtown. Ger mig själv tinnitus med volymen i mina hörlurar. Dödar någon "festprisse" med mina bara händer.
Eller åtminstone knuffar till honom argt när vi ska gå av och han TRILLAR IN I MIG. Nån av deras tjejkompisar ger mig en ful blick. Man bara, åh, så du tycker att det är JAG som inte beter mig ok? NI kanske skulle ha känt av att resten av bussen inte var i Kingston med er.

soffpotatis

2011-10-13T20:17:00.004+02:00

Jag är så lat. Ingen rejäl pyssel-kvinna här inte.
Bevismaterial 1 your honor:

För...två år sedan kanske föll kroken på min badrumsdörr ner. Har fortfarande inte köpt ny krok/superstarkt lim att laga den gamla med. Handduken hänger på en garderobsdörr. Snyggt.

Bevismaterial 2:

En ögla i taget har mitt duschdraperi gått sönder. Duschar nu bakom 30 cm draperi. Hellre stå där och trycka än att köpa nytt tydligen.

Bevismaterial 3:

Sedan jag fick hem kattdjuret för snart tre år sedan har hon klöst sönder den fula vävtapeten i hallen. Förra veckan pratade jag äntligen med min hyresvärd om att måla om. Har nästan, snart, vilket ögonblick som helst, valt färg. (Tyvärr är han också lat. Undrar om detta kommer att bli av)

I have nothing further.

and I smile cause the tears I cry I cry them inside

2011-10-05T20:05:00.004+02:00

Ni kanske vet att man blir fruktansvärt trött av att börja på nytt jobb. Det är så extremt ansträngande att försöka vara glad, pigg och uppmärksam. Har så mycket hemlängtan till mitt gamla jobb! Minns det enbart i ett rosenskimmer där jag hade koll på vad jag sysslade med och inte behövde vara social om jag inte ville. VET ju dock att även detta jobb kommer att kännas som hemma efter ett tag, och förmodligen kommer jag att börja förstå vad det är jag gör.

Åh, jag var en sån TÖNT på gamla jobbet. Var mycket nära att inte gå runt och säga hejdå pga: är mycket sentimental person som kan börja gråta för vad som helst. Typ någon skrapar fram pengar på Triss, gråter. Tänker på djur som skadar sig och dör i skogen, gråter. Extreme home makeover avtäcker ännu ett mansion för nån fattig familj, gråter.
I alla fall.
Var ju tvungen att säga hejdå. Blev såklart helt blank i ögonen på slutet. Kan inte föreställa mig att någon har gråtit när de slutat tidigare. Inte för att folk inte kan ha trivts, mer för att... det gör man väl fan inte?

dealbreakers

2011-09-28T18:17:00.002+02:00

Ibland slås jag bara av tanken: tänk att dejta den snubben. Typ som mannen som ställer sig vid tågdörren fem minuter innan man är framme, och sedan håller fingret mot dörrknappen tills sekunden då den lyser upp och piper så att man kan öppna. Bara ett styvt, rakt, otäckt finger, orörligt mot knappen. Han har sparat säkert en hel sekund med detta!

Jag vet inte vad det säger om en sådan man, men jag vet att jag hellre skulle dö än vara ihop med honom.

Eller män som snyter sig rakt ut i luften. Ibland är det inte ens när de joggar.

Det finns så många obegripliga män(niskor) här i världen. Fotbollshuliganen som anföll målvakten i matchen mellan HlF och Malmö. Vem dejtar en sådan kille?

Oftast har jag inget emot att uttrycka mitt förakt för mänskligheten. Kan gärna skriva ett sarkastiskt inlägg, som här. Men ibland blir jag så uppgiven. De är så många, de där obegripliga människorna. Fler än jag. Så vem är galen? Bra och roliga Zandra i Aftonbladet skrev ett inlägg om Ladies Night och jag... vet inte, det känns nästan lite lågt att skriva en så sågande recension? Lite väl öppen dörr? Det är inte det att jag inte håller med, för det gör jag, vartenda ord. Kan inte för mitt liv förstå varför man vill delta i ett sådant spektakel. Men det är ju de facto så att det finns människor som tycker att det är fantastiskt roligt. Massor av människor. Uppenbarligen, eftersom detta koncept vägrar dö. Det känns bara så onödigt att skicka dit någon som man vet kommer att hata det och låta henne skriva en recension. Roligt, javisst, men det är väl knappast relevant för alla de som kan tänka sig att gå på en sådan "show" (masspsykos).

Eller till exempel när tidningen publicerade följande artikel om män som söker fruar i Thailand.
Mina kompisar blir så upprörda, och visst, gubben verkar sjukt osympatisk. Det är mycket obehagligt när relationer går ut på en extrem maktobalans där en part hela tiden är beroende av den andra. Men liksom... hon verkar ju nöjd? Och han är nöjd? Jag kan inte tvinga henne att ha samma syn på förhållanden och män som jag. Så länge han inte misshandlar henne psykiskt eller fysiskt (och det är säkert inte ovanligt) så... jag VET inte, bör man inte bara låta dem vara då? Vad är hennes alternativ? Hjälper det jämställdheten att hon inte får gifta sig med honom för att han vill ha en fru som är snäll och städar mycket och vi tycker att det är äckligt? Kan vi förändra honom genom att publicera namn och bild och skriva hatiska kommentarer?

Jamen jag blir ju så uppgiven hörni!

ger upp!

2011-09-26T20:13:00.003+02:00

Alltså, om ni hade kunnat se hur uppgiven jag såg ut i fredags på Tjejfesten. Som en lessen hund. VILL EJ GÅ UT NÅGONSIN MER I MALMÖ. VILL ENDAST BO I SAN FRANCISCO. Ska nu gå med i Green Card-lotteriet. Det är inget skämt.

Förfesten jag var på innan var trevlig, men åh så dåliga dj's det var på B0d0ni, och hjälp vad uttråkad jag var. Feministiska dj's måste lära sig att Deceptation är queermusikens svar på popmusikens Ca plane pour moi dvs SPELA ALDRIG NÅGONSIN FÖR NÅGON ANNAN ÄN 16-ÅRINGAR!

Hanterade lidandet genom att bli katastrof-full. Stannade hemma resten av helgen förlamad av slöhet och bitterhet.

När jag kom hem från USA kände jag att jag aldrig ville gå till Debaser igen, inte en enda gång, klarar det ej. På torsdag ska jag till... Debaser. Men det är för att YelIe spelar. Och jag har min avskeds-AW med jobbet. Det går inte att vara såhär bitter då!
Hjälp!

saker jag inte förstår

2011-09-24T16:57:00.002+02:00

Det är så mycket jag inte förstår. Som WordFeud. Och Twitter. Och IPads. Och Sudoku. Varför är WordFeud roligt? Exakt ALLA spelar det. Men det är ju bara Alfapet? På telefonen? Varför är Alfapet plötsligt något att bli besatt av?

Jag spelar aldrig spel på telefonen. Kanske för att jag inte gillar spel så mycket överhuvudtaget. Önskar verkligen att jag tyckte om åtminstone sällskapsspel, känner mig nästan konstig som aldrig vill. Jag gillar frågesporter som TP eller NE samt detektivspel, men till och med det får jag lust med kanske två gånger om året.

Förmodligen är det bara dåligt självförtroende som gör att jag egentligen inte gillar att förlora, vilket under åren har skapat inställningen att jag inte bryr mig om spel alls. Blir aldrig sur om jag förlorar, eller under spelets gång. Bryr mig inte om ifall jag vinner eller inte. På det sättet har man ju heller inte investerat något.

En anledning till att jag inte vill spela är nog i och för sig att andra bryr sig om spelet, vilket oundvikligen skapar dålig stämning. Det är alltid några som börjar bråka om regler eller nåt. Man bara...roligt...vi har det?

Undrar om det är exakt NU som jag har upphört att ta till mig utveckligen i samhället. Som att vissa gav upp efter CD-skivorna och håller sig till dem. Orkar inte ta till sig mp3 eller nedladdning. Eller gamlingar som inte vill lära sig något alls om datorer.
Jag kanske kommer att vara ointresserad av allt som kommer från och med nu. Fattar grejen med bloggandet, men sen får det vara bra. Inget jävla twittrande. Fattar datorn, och till och med internet i telefonen, men vafan ska man med en ipad till?

i korthet

2011-09-16T19:37:00.002+02:00

Tisdag: Anländer med tåg från flygplatsen. Blir omedelbart förföljda av galning hög på meth? syra? där vi släpar våra resväskor kl. tio på kvällen. Sätter tonen för upplevelsen av vårt område. Så. Många. Galningar. Så mycket utslagna människor. Vad är det för fel på den staden som inte tar hand om folk? Vi bodde troligtvis i det skummaste området, och i det området bodde vi troligtvis på den skummaste gatan. Yay! Annars bra hostel.

Onsdag: Går på Uni0n Square. Handlar vilt. Äter pizza. Åker till Missi0n och Bernal He1ghts. Går oförhappandes in på "berömd" flatbar i Bernal. Upptäcker detta senare. Dricker öl på en irländsk pub som jag skulle vilja säga blev vårt "stammisställe". Äter på fantastisk vegetarisk restaurang (fulla).

Torsdag: Tittar på sjölejon och går på akvariet. Fiskmåsar stjäl min mat och traumatiserar mig för evigt. Fiskmåsarna är genetiskt muterade uppenbarligen, och stora som bullterriers. De gjorde två flygräder mot mig, och andra gången försvann halva mackan. Kan fortfarande känna den fasansfulla känslan av en tung kropp som träffar min axel, fast jag hinner inte se något. Hittar vinbar i N0rth Beach. Äter koreanskt på kvällen och går på Peaches (fabulous).

Fredag: Går till G0lden Gate park och the He1ghts. Äter på den vegetariska restaurangen och åker hem. "Råkar" dricka öl på hostel trots föresatser om "lugn dag".

Lördag: "Lugn dag". Äter sushi i Japant0wn, lagar mat och går till Make 0ut ro0m där de spelar salsa. Hamnar på den irländska puben igen.

Söndag: äter cheese fries och curly fries på diner. "Slappar" i D0lores Park. Äter på en känd taqueria (en besvikelse). Däckar.

Måndag: Gör ett försök att åka till Six Flags. Misslyckas eftersom en av bussarna inte går på Lab0r Day. Let us not speak of this again. Rättar till dagen genom att åka till the He1ghts igen.

Tisdag: Åker på episk wine tour. Lyckligare än någonsin. Äter etiopiskt i Missi0n på kvällen.

Onsdag: Träffar bekant, hänger i Dolores igen, fikar på berömt bageri, äter på den vegetariska restaurangen som snabbt blivit favoriten, köper böcker. Dricker öl en tredje gång på irländska puben, jag har feber.

Torsdag: Åker till AIcatraz, äter på fisktacovagn, tar spårvagn till Castr0, tittar på ännu mer böcker, dricker öl på bögbar och läser feministiska tidningar (lyckorus). Äter på vegetariska restaurangen IGEN, gör ett försök att gå ut på Elb0 Room. Är trötta och sjuka (jag)

Fredag: går lite till runt Union "klarar av ärenden". Går till MoMa (meh) och äter japanskt till lunch. Festlig kväll på La Cant1na samt P0lk St.

Lördag: Dagen för KRASCHEN. Promenerar till C0it Tower på Telegraph HiIl. Fotar söt hund. Äter asgoda mackor till lunch. Börjar må akut illa. Dricker en öl på hostel på kvällen, äter nåt "italienskt". Mår ännu mer illa. Tvingas sova.

Söndag: Six Flags.

Måndag: Promenerar utan mål i Pacific He1ghts. Äter lyxlunch på Oyster Bar, åker ner till Heights för Sista Måltiden på vegetariska restaurangen. Firar med öl på T0ronado.
Självmordsbenägna.

livstecken

2011-09-14T13:48:00.000+02:00

"Konstant öldrickande i tre dygn eller nåt"

Mm. Jojo. Prova 14. Amatör.

lately

2011-08-28T19:23:00.004+02:00

Jag kan inte fatta att jag ska åka till San Francisco i övermorgon. Kan. Inte. Fatta. Det. Jag ska börja packa och är helt apatisk. Det här händer inte. Tvättar. Är helt tom inombords. Två veckors semester.

Nyheter å det senaste:

* har väl varit en del på Malmöfestivalen. Efter en timme av att vandra mellan olika band i fredags hade jag så ont i ryggen att jag knappt kunde stå rakt. Hur fan ska det gå på semestern? Lär väl få köpa några fula Ecco-typ-skor som matchar... inget jag äger.
Glad att festivalen är över btw. Bussen var tio minuter sen, sedan tog det en halvtimme mellan Konserthuset och Värnhem. Obs för er som inte vet, det ska ta ca...fem minuter.

* den totala nykterheten går bra. Är pigg och hälsosam. Eller ja, jag är sjuk. Men i övrigt. Fräsch. Lär väl slå över i någon hysteri när vi kommit fram. Konstant öldrickande i tre dygn eller nåt.

* kan ev. ha köpt ett preparat för flera hundra kronor som ska göra håret tjockt och starkt.

* min mobil vägrar ladda ner nya låtar som jag lägger till på mina offline-listor. Jävla Spotify.

Glad Söndag!

obalans

2011-08-22T20:45:00.003+02:00

Är sinnessjukt trött. Hoppas på att vara medvetslös om tjugo minuter ungefär. Det mest sannolika är väl att jag går och lägger mig och sedan ålar runt rastlöst i en och en halv timme.

Har extrema humörsvängningar. I morse åkte jag glatt (!!!) till jobbet och tänkte fem dagar på jobbet kvar. Började tänka på London. Jag har ju då lovat att åka till London i slutet av oktober. Var ska de pengarna komma ifrån undrar ni. Det är det ingen som vet. Fick total ångest. Måste köpa flygbiljett nu. Innan jag åker på en tvåveckorsresa till San Francisco! Smart!
Köpte en asfin rävsjal på lunchen. Blev glad igen! Ingen som lite konsumtion inte kan fixa.

Lär väl börja gråta över nån langos i morgon. (Det är Malmöfestival nu dårå)

första steget: inse att du har problem

2011-08-20T15:22:00.002+02:00

Håller ju på att "leva hälsosamt" inför San Francisco. Low carb, och efter semestern - ingen alkohol. Pappa ringde till mig igår kväll och lät typ chockad över att jag var hemma och nykter en fredagkväll klockan åtta. Han bara "jaaa...efter våra standards så..."
*checkar mentalt in på avgiftningsklinik*

it's a crying shame

2011-08-19T19:30:00.000+02:00

Apropå låtar som är olämpliga att sjunga på jobbet.

Är besatt.

vargtimmen

2011-08-17T19:46:00.003+02:00

Tydligen finns det något som heter semester-jetlag. Det är åtminstone vad jag upplever just nu. Började jobba igår. Sov givetvis mycket dåligt natten innan. Som man gör. I natt vaknade jag runt fyra - vargtimmen. Ångest. Läste ett tag. Släckte vid fem. Insåg att jag skulle upp ungefär en timme senare, bestämde mig för att bara gå upp. Var på jobbet sju. Har under dagen upplevt en märklig blandning av sinnessjuk trötthet och adrenalin (?). Gick t.ex på spinning utan att känna mig särskilt trött. Är inte ens sömnig nu.

Ser fram emot en fortsatt störd vecka.

Status på jobbet i övrigt: deppig.
Köpte en turkos BH på lunchen. Var glad i flera timmar typ. Den "piggar ju upp". Sorgligt.

semester

2011-08-12T10:29:00.002+02:00

Såhär är det att ha semester.

Onsdag - dricker öl på Far i Hatten. Missar sista bussen hem, men pga öl blir man inte arg utan lufsar snällt hela vägen till tåget (som är försenat och trögt pga det klassiska "signalfelet"), lufsar hem från stationen (tar 25 min). Tittar på månen. Lyssnar på musik. Nöjd. Tack, ölen!

Torsdag - planerar lugn kväll med dansföreställning i Pildammsparken. Föreställningen blir inställd pga regn. Fikar hos K. Går hem till L för Buffy-maraton. Dricker en folköl. Slutar kvällen med drinking game till Buffy med diverse gin-drinkar. Missar sista bussen hem. Somnar på soffan i stället.

I kväll ska jag åtminstone hålla mig i Lund. Finns ingen sista buss att missa. Hoppas på städad kväll.

forts. danmark

2011-08-09T20:23:00.002+02:00

Men gud, höll ju på att glömma att beskriva det perfekta exemplet på en dansk man! Man vill ju liksom måla upp scenariot för er, ifall ni kanske inte är i Danmark så ofta och inte riktigt kan föreställa er dessa män. Jag väljer den här mannen framför andra godingar, t.ex mannen med en enda dread (= dreads så ihop-kakade på huvudet att de bildar en enda dread) som råkade röra med sin arm vid min på metron. Skrubbar typ fortfarande.

Nåväl.
Den här mannen kom inhasande på en inrökt pub på Nörrebro. Han var i sällskap av sin flickvän och tre andra. Ingen av dem såg ut att ha druckit mer än någon enstaka öl. Han å andra sidan var så full, eller kanske snarare hög, förmodligen hög eftersom hans ögon var som smala springor - att han knappt kunde gå. Bara det, liksom. Hur gick det till? Hade han grundat med en liter vin hemma och fem joints på Kristiania? Medan de andra var på jobbet innan deras gemensamma AW? Oklart.

Har var i alla fall mycket kontaktsökande, så kontaktsökande man nu kan vara när man har förlorat talförmågan för att man är så bäng. Han satt och svajade på en stol och sökte med blicken runt rummet. Bakom deras bord satt två tjejer som han rätt ofta vände sig om och trakasserade mumlande. De var extremt obekväma, mannens sällskap... oblivious. Flickvännen köpte till och med en öl till honom.

Frågan är nu: hans sällskap? Det enda logiska om man sitter där med en pojkvän/kompis som är så jävla bäng att han håller på att kollapsa/kräkas rakt ut är väl att ta hem honom alternativt sätta honom i en taxi (osäkert om han skulle klara det själv dock). De satt där i två timmar? Drack flera öl? Ignorerade att han störde folk/nickade till i stolen så att barägaren fick väcka honom? Fotade honom med sina mobiler?

När flickvännen äntligen skulle gå med honom försökte hennes kompisar gömma hennes handväska för att hindra henne från att gå!
Så fick hon släpa honom efter sig som en skadeskjuten björn.

Så många frågor i detta!
1) att ha den pojkvännen som blir så jävla oproportionerligt bäng? Med största sannolikhet inte första eller sista gången. Jag skulle skämmas ihjäl.
2) att vara flickvännen som vägrar åka hem med honom och dumpa honom i sängen?

manden

2011-08-07T10:46:00.003+02:00

Har kommit fram till varför man aldrig skulle prata med någon man när man är ute i Danmark! Det var som en uppenbarelse i fredags när jag hängde i huvudstaden. Förutom då den uppenbara anledningen social inkompetens är jag även helt ointresserad, och här är varför:

Danska män ute på barer är antingen fulla gubbar 50+, 16-åringar, eller killar någonstans emellan i ålder med rakade huvuden och joggingdresser. Tror 90% av Danmarks män måste ha rakade huvuden.
Klart att det KAN bero på vad man går på för ställen, fast jag tror ändå att jag har ett ganska bra underlag.

Gillar dock Köpenhamn väldigt mycket trots detta. Eller pga detta. Alla är så snygga i Sverige, man blir stressad. Vi hängde lite i "Kriz" som jag gillar att kalla det (not), åt en mycket god måltid, gick vidare till pubar inne i stan. Man borde göra det varje vecka! En middag, en strawberry cupcake samt en miljard öl för 300 dk.

kärlek å sånt, del 768 :) :) ;)

2011-07-31T21:27:00.005+02:00

Nu har jag semester. Försöker säga det till mig själv om och om igen så att jag ska tro på det, men det vill sig inte riktigt. Kanske sjunker det in i morgon, måndag, då jag inte behöver gå upp klockan sex.

Jag har åtminstone inte blivit uttråkad än. Idag körde mamma och jag runt i tre timmar bland olika... varuhus? Stormarknader? Vet inte ens vad det heter. Jag hämtade en kattställning på Hornbach (som katten hittills inte bryr sig särskilt mycket om - däremot gillar hon stolen jag köpte på loppis igår. djur alltså), köpte hörlurar på MediaMarkt, och mamma köpte kuddar och elände på Ikea.
Sånt här är kanske min värsta aktivitet. Hatar stormarknader. Det lär ju finnas folk som tycker att det är urhärligt att åka till Hornbach och storhandla verktyg/sladdar/gräsklippare/sandpapper, men för mig är det en mardröm. Att spendera ett enda öre på skit från en stormarknad känns så innerligt värdelöst. Tänker på resorna jag kan göra för pengarna, eller, för jösse namn, ölen jag kan dricka.
Kuddar.
Finner inga ord för den känsla av tomhet som fyller mig när jag tänker på kuddar. Det totala, allomfattande ointresset. Kuddar och överkast. Heminredningens motsvarighet till blindtarm. Eller mördarsniglarnas betydelse i naturen.

Utöver detta nödvändiga ont har jag sett både Bridesmaids och Whip it. Kände mig motsträvig inför Bridesmaids eftersom jag ogillar diskussionerna kring den. Som att den skulle vara så nyskapande för kvinnor i film eller nåt. Eller, det kanske den är i USA, men det är så deppigt att tänka sig. Mitt samlade omdöme efter att ha sett den är:
lite kul
förstår ej varför "den tjocka tjejen" måste vara manhaftig?
förstår ej den totala bristen på kommunikation mellan bruden och huvudpersonen?

Whip it var bra, fast jag blev lite kär i musiksnubben. Han påminner om någon jag har känt. Tyckte därför det var rätt jobbigt att se filmen.

Nu överväger jag att se en skräckfilm, fastän klockan är snart tio på kvällen och jag är själv. Jag vet att det är en dålig idé, men jag vill ändå.

Annars har helgen bjudit på loppis och "dans" (några trötta steg på dansgolvet samt dystert öldrickande i bås). Apropå allt jag har skrivit nyligen om dejtande. Blev bara så uppfylld av trötthet när vi var ute. Snygga killar, fula killar, förmodligen trevliga killar, förmodligen otrevliga killar, unga killar, gamla killar.... Åh, jag orkar inte! Är nog inne i en svacka när det gäller klubbande. Känner mig bara så osugen på att vara en del av den situationen. U försökte hetsa mig att ragga. Alltså, nej.
Hon själv satt på en soffa, och inom tre sekunder hade en snygg kille börjat prata med henne. Som vanligt. Han såg ut som en korsning mellan

Men hans leende var så trevligt och svärmorsdrömsaktigt att jag omedelbart blev misstänksam. Lär ju ha varit ett as. Tror inte det blev något med det ändå.
Skillnaden mellan mig och henne:
(konversation om huruvida hon borde sms'a en kille upprepade gånger utan att egentligen få någon respons)
Jag bara "man måste ju ändå tänka på sin stolthet, man förtjänar att få respons ifall någon är intresserad"
Hon bara "jag bryr mig inte så mycket om sårad stolthet"
Jag bara "......."

motherlover

2011-07-21T18:59:00.005+02:00

Det finns ganska många saker som är mer eller mindre olämpliga att göra på jobbet. Själv låter jag mig inte begränsas av särskilt mycket, som t.ex inofficiella klädkoder. Det som brukar hända är att jag köper något och tänker "det här kan jag inte ha på jobbet", men till slut orkar jag inte bry mig och tar på det ändå. Jag har faktiskt inte hur mycket kläder som helst. Hur ska man ha råd med två helt separata garderober? Och det som inte kommer att hända är att jag börjar gå omkring i några standard-kontorskläder, typ nån volangig tunika och kjol i missklädsam längd. Jag kan t.ex tycka att det är stötande för ögonen med Odd Molly, men många gillar ju det.
Odd Molly.
En framgångssaga som är ett av livets stora mysterier.
Så jag tänker att de som har Odd Molly förmodligen tycker att jag klär mig hideöst, och gott så.

Sen är det ju relativt vanligt att folk säger saker, som de uppfattar som okej, men som jag tycker är ganska stötande. Så om de får lov att säga något om "zigenare som stjäl", kan det väl vara okej om jag har en kort kjol? Deal?

Det jag tänkte berätta om egentligen är att jag under ganska lång tid har haft olämpliga låtar på hjärnan som jag går omkring och trallar på på jobbet. Jag har haft (har) en ganska intensiv Lonely Island-period. Kommer på mig själv med att gå runt och sjunga "I'm a motherlover, you're a motherlover, we should fuck each others' mothers, fucking each others' mooooooms"

Till och med jag inser att det kan orsaka höjda ögonbryn hos de som inte vet vad jag håller på med. Eller kanske även om de visste.

Sen har jag varit inne i en Raveonettes-period. Oklart varför. Det känns ju som ett tag sen? Men jag hör en låt, blir besatt, lyssnar tills jag har kört det i marken. Så nu har jag gått runt och sjungit ganska mycket på "Boys who rape should all be destroyed". Men den är ju så trallvänlig!
"Bo boys, bo boys who rape should, be be be be be destro-oyed..."

ulf är min pappa

2011-07-19T20:02:00.004+02:00

Slogs plötsligt av en ruskig tanke: tänk om Ulf Lundell vore ens pappa?

Apropå den där recensionen i DN av nån gammal porrig bok han har skrivit (skulle iofs kunna vara vilken som helst av dem känner jag). Citaten från den! Jag har bara läst Jack, och det här låter som exakt samma bok. Nån förvirrad ung man som driver runt och ligger med kvinnor - vilket han beskriver ingående - och liksom bara "sveps med" av livet (och alkoholen). Det här är ju inget nytt tema för mig, har skrivit förr om hur vanligt det här är inom manlig litteratur.

Men tänk. Om det här vore ens pappa. Som skriver om... safter. Och kvidanden.

Eller tänk om man hade legat med Ulf nån gång på 70- eller 90-talet. Tänk att ha gjort det, och sen känna igen sig själv i en av de här böckerna. Ja det var det här samlaget ja. Är dessa kvinnor stolta? Uppgivna? Apatiska? Känner de ånger? Sorg? Glädje?

Fast om man var villig att ligga med Ulf från början har man väl inte så mycket gemensamt med mig ändå, så de kanske bara är nöjda och glada.

Okej då

2011-07-15T20:25:00.003+02:00

Jag kan väl ta ett annat exempel (noll respons på föregående exempel = tolkar mig själv som Aspberger som alla andra i dessa dagar).

Alltså den här bloggen om "kärlek" i A.Bladet.
För det första: ??

För det andra. Ska ta ett exempel på inlägg.

”Åh hjälp!! Jag är i just en sån situation. Träffat en man sedan feb, varit lite till och från men jösses som jag trivs i hans sällskap. Finner inga ord för att beskriva den känsla jag har när vi ses, jag känner mig älskad, förstådd och allt... Vi sågs i lördags för snart två veckor sedan, en oförglömlig natt för oss båda, garanterat. Vi tillbringade hela förmiddagen ihop men sedan var vi båda tvugna att göra saker på olika håll. Vi hördes igen några dagar senare då vi hade ett långt, roligt och mysigt samtal långt in på småtimmarna. Han skulle höra av sig dagen efter men sen blev det tyst. Jag fick en orokänsla i magen och hörde av mig ett par dagar senare, inte heller det har jag fått svar på. I dag, hör jag av mig i ett brev där jag beskriver min känsla om denna ovishet jag känner, ver honom gärna rätta mig om jag har fel men även berätta om mina aningar stämmer. Inte ens detta får jag svar på. Vad i hela fridens namn hände där? Mitt hjärta är krossat och jag får inga svar.”

Där är det igen. Hur vet man vad som är vad? Hur avgör man om killen i fråga är intresserad men rädd, helt ointresserad, en komplett idiot, har goda skäl – eller kanske en ärrad själ? Vad säger ni?

Man bara.........eeeeeeeh...........vännen. Svaret på frågan är: Han är en douchebag.
Eller??? Är inte detta helt självklart? Jag rekommenderar er att läsa kommentarerna också, där finns rekommendationer på böcker man kan läsa för att hjälpa sig själv...förstå? Förstå mannen? Förstå sig själv? Jag vet inte. I det läget tänker man ju, för att citera Sex & the City (vilket borde gå hem hos publiken på den bloggen) "he's just not that into you". Det är liksom inte mer komplicerat än så. Men så läser jag inlägget som kom först, inlägget som den här kvinnan har kommenterat på med sin sorgliga livshistoria. Och det handlar ju om PRECIS DET, "he's just not that into you". Bloggaren citerar själv Sex & the City. Om ni redan har svaret, varför dividera ytterligare?

Alltså, HUR VANLIGT ÄR DET att någon som beter sig som den mannen i själva verket bara är "rädd för att bli bränd" eller "skrämd av för starka känslor" eller är "en ärrad själ" (mår lite illa bara av att skriva det)? Hur sannolikt? Och vad viktigare är: OAVSETT VAD beter han sig som en DOUCHEBAG. Ett as. En socialt inkompetent idiot. Vem gör så? Varför ältar vi det här? Hon skriver ETT BREV? Skämskudde-varningen på det? Särskilt när uppföljningen på detta blir:

Efter fjärde försöket fick jag svar och det var via ett sms där han bad om ursäk för att han inte berättat och skrev att han träffat en annan han "haft en fling" med tidigare...Lite mer skitsnack och inget mer.

Jaaaaa.... Chockerande? Eller... inte?
För mig är sådana här resonemang så otroligt klyschigt "tjejiga". Det är så tjejer framställs inom en viss typ av populärkultur, på samma nivå som "hur tänker män EGENTLIGEN" (givetvis obegripliga varelser för oss kvinnor). Man tror inte att det faktiskt kan sitta gäng av tjejer och älta på det här sättet. Jag hade skjutit mig själv i huvudet om mina kompisar hade suttit och hållit på så. Precis som Miranda i SATC får ett psykbryt på de andra för att det enda de gör är att sitta och tala om män. Hur kan man leva så? Hur kommer man till en plats i livet då en snubbe som beter sig som ett as kan generera timmar av "tjejsnack" över "ett glas vitt" och analyser som "han är nog rädd för sina känslor egentligen, det är därför han beter sig som skit".

som av en slump...

2011-07-10T17:55:00.002+02:00

... har jag ett nytt inlägg på temat "det psykologiska traumat som är mitt kärleksliv". Apropå att Felicia så rart nämnde den här bloggen. Felicia, this one is for you! Och betänk då att jag ganska sällan är personlig nuförtiden efter att folk på mitt jobb hittade den.

I helgen var jag alltså i Göteborg och t.ex åkte karuseller. Jag vet inte varför någon människa är så jävla korkad att de gör något sådant en solig helg i mitten av juli. Dessutom blev jag uppmärksammad på att Partille handbollscup skulle äga rum precis när vi var där. Nämen vilken tur! Precis när man började tro att regn skulle göra Liseberg tomt och tråkigt kommer denna räddning! Världens största handbollscup. Tusentals ungdomar på läger med "Liseberg som naturlig samlingspunkt". De fick nämligen gratis inträde som förmån.

Aja. Man tänker ändå eftersom man är korkad att det nog blir okej ändå, det blir mycket folk, men det ordnar sig. Sen står man där i 45 minuters kö till varje karusell. På fyra timmar åkte vi fyra karuseller. De sista två timmarna innan stängning började det regna, och köerna blev lite bättre. Vi åkte lika mycket den sista tiden som vi hade gjort hela dagen. Ändå mycket trevlig dag.

Hur som helst gick vi därifrån efter att ha tillbringat tolv timmar på Liseberg i stekande sol. Man var alltså lite trött. Vi satsade ändå på att ta ett par öl, för det är ju inte varje helg man är i Göteborg och så vidare. Men två öl efter en sådan dag är lika med sex öl i vanliga livet. Vi blev alltså fulla som älgar som ätit jästa äpplen. Vi började prata om relationer, för det är lätt hänt efter två (sex) öl. Både K och L har ganska nyligen börjat dejta personer. Vi är en del av ett gäng som har varit ganska inbitna singlar blandat med extremt etablerade par. De flesta av oss är alltså ganska dåliga på att ragga. Detta skapar ändå en trygg miljö av att aldrig egentligen behöva ta ställning till nya, obekanta partners som man inte vet om man gillar eller ej. Jag skulle faktiskt säga att man är bortskämd med det, för även om dejtande kan skapa roliga anekdoter, är det också en så att säga otrygg föränderlig miljö där nya människor tar upp dina vänners tid, tid som förut endast var din att ta i anspråk. Den enda pojk- och flickvänner som har funnits har varit folk som man lärt känna från början, de är redan etablerade i vänkretsen. Och åtminstone jag har haft den osannolika turen att inte ha en enda douchebag-partner i vänkretsen. Den där som man bara bjuder med för att han/hon är ihop med ens kompis, fast de skapar dålig stämning på festen.

Det här nya dejtandet är alltså jobbigt. Rent ut sagt. Jag är glad för deras skull, klart att jag är glad jag är inget psycho men det är jobbigt också. Jobbigt för att personer som i och för sig är trevliga (tack gode gud) tar mina kompisar ifrån mig i viss mån, och jobbigt för att det händer dem och inte mig. Jag är avundsjuk, men jag är glad, men jag är bitter, men jag tycker det är så fint när de beter sig som kära klockarkatter, men jag orkar inte osv osv osv.

Att mot den bakgrunden börja prata om vad mitt "problem" är, särskilt när man är full, är ingen bra idé. Det slutade med att vi hade en så hetsig diskussion att jag misstänker att de andra på puben kanske gick för att vi var högljudda, och jag gick in i en så intensiv försvarsställning att Papa Freud skulle vara stolt.
Vän bara "anledningen till att folk inte stöter på dig är nog för att du utstrålar att du inte vill"
Jag bara "AMEN DURÅ KAN VÄL DU SJÄLV VA DU ÄR HELT DUM I HUVUDET OCH ALLA ANDRA MÄNNISKOR MED FÖR DEN DELEN DET ÄR NI SOM ÄR KOOOONSTIGA"

På den nivån alltså. Sunt.
Men jag vill inte höra att det är mitt "fel", fast det är ju såklart inte bara mitt "fel" (om man kan prata om fel), fast det handlar ju om hur man förhåller sig till människor, och på ett sätt kanske jag är annorlunda från många andra. Fast jag tycker ändå att det är DUMT. Att det finns ett "socialt spel" som jag inte kan och/eller vill följa, jag måste ju få göra som jag känner. Jag har tillbringat så många år med att försöka passa in i sociala spel, till exempel de spel som existerar runt hur "man träffar någon", och de funkar inte för mig alls. De går emot allt som jag är intresserad av. Inte för att jag är ensam om att känna så, men det hindrar inte att det finns vissa normer.

Nu blev det flummigt, men jag vill egentligen inte bli mer specifik än så. Ni kanske fattar lite av vad jag säger ändå?

stratosfear

2011-07-03T15:18:00.004+02:00

Saker jag är rädd för (a.k.a "allt"):

Köra mycket fort, t.ex allt över 70
Hajar
Höjder
Djupt vatten (se också Hajar)
Baciller och bakterier, t.ex magsjuka och influensor man dör av
Nålar som suger ut blod (inte lika rädd för sprutor)
Öppna bubbelflaskor
Elektriska stötar
Spindlar
Döden, f.a död på obehagliga sätt
Ålderdomen
Intimitet
Att kanske kräkas på bussen eller tåget
Graviditet/förlossning
Barn (se också Graviditet och Bakterier)
Mörker (dock sällan när det är legitimt, mest när det är irrationellt)

Vet inte varför jag kände för att dela med mig av det här. Kanske för att jag körde fort idag och blev helt uppstressad som en pensionär och tänkte "gud, jag är en sån megatönt, jag är ju rädd för cirka ALLT", och så började jag tänka på vad jag faktiskt är rädd för. Och det är ju nästan allt ser man när man läser listan.

Jag är dock INTE rädd för karuseller, bara om det är slänggungor mycket högt upp i luften. Nästa vecka åker vi till Liseberg! Jag har till och med tagit ledigt på fredag. Annars känns juli som ganska mycket en öken av jobb.

Förutom att vara en tönt är jag även en förutsägbar tönt. Planerade in en lugn helg med mycket film och "mys" eftersom det som sagt blir Göteborg nästa helg med GALEN FEZT OCH KARUSELLBONANZA. En del av mig trodde kanske att jag skulle klara det. En mycket stor del var dock resignerad inför det faktum att jag inte klarar av det minsta sociala tryck att gå ut och dricka öl. Så där är vi nu. En öl-helg senare.

mitt förakt för hipsters och annat löst pretentiöst folk

2011-06-20T20:00:00.002+02:00

Sms-konversation mellan mig och vän idag

Jag: Vi får väl hoppas att X inte tar med sig några av sina dryga kompisar i så fall? De bara "karuseller är SO maj 2011" *röker cigg i ett hörn och ser deppiga ut*
He he *he he*

Vän: Nej. Hipsters röker pipa numera. Årets konstigaste trend.

Jag: Alltså... orkar ej dessa människor. Kan man skicka dem till en öde ö? De bara "öar är SO 2010, halvöar är det enda som gäller" *bolmar på pipa*. Man bara "too bad bitch, the boat has left"

Vän: Och simma är soooo 2008, så man får vänta tills det blir retro för att komma hem. Typ de här badbyxorna är original. Det är ute med bröstsim.

Jag: Det enda som känns riktigt rätt är att bli uppäten av en haj, drunkning är förlegat.

Vän: Jag tänker att Liseberg faktiskt är för ute för att vi ska behöva oroa oss...

Jag: Nuförtiden hänger nog de flesta på risiga nöjesfält i östeuropa som NÄSTAN är så farliga att de har förlorat tillståndet och säljer sockervadd svart. (Jag SKA sluta)

Vän: Du KAN inte sluta.

ensam är en ö

2011-06-15T20:59:00.002+02:00

Instruktören på spinningpasset:

Glöm nu inte att äta snabba nyttiga kolhydrater efter passet! En smörgååås med smööör och ooost är perfekt!

Jag: popcorn kanske?
Har ätit popcorn. Och några oliver. Tänk om jag bodde ihop med någon? Skulle de ens orka?

Är mycket bitter på jobbet, samt besatt av att bli smal igen efter Berlin. Öser upp högar av råkost till lunch. Det kommer att hålla till cirka fredag, då min kropp kommer att få panik och kräva godis och öl. Men försöka duger.

Berlin var fab. Och så avslappnande att jag hasade omkring i princip medvetslös. Man lufsade ett par hundra meter, tittade i nån butik, kollapsade på närmsta uteservering, lufsade lite till, kollapsade igen... På lördagen var vi på en så klyschig Berlinklubb att jag nästan inte klarade av att vara där. Man tog nån varuhiss ner i en källare för att komma in i nåt ödehus med grafitti och en massa rum. Väldigt "underground". Tror dock att det är en ganska mainstream klubb, utom för svenskar som tror att allt sånt är hemligt i Berlin.

Nu har jag en fråga:
VEM gör remakes på Youtube? Varför? Vem tror de vill se? Om nu någon (OBS LONELY ISLAND) har gjort en skojig video, hur kan man rimligtvis tro att det är roligt att se någon göra SAMMA SAK (fast med mindre budget)? Någon bara, jamen scenen med faxen i Office Space var ju görkul, vad fyndigt det vore att... kopiera scenen exakt...

smider planer

2011-06-06T13:34:00.003+02:00

Vi ägnade kvällen igår åt att "planera" inför San Fran (= slösurfa restauranger och emellanåt få hysteriska lyckoutbrott, skaka nävarna i luften och pipa "San Francisco!!!")

Är mycket mån om att få ut mesta möjliga av den resan. Vill ha alla heta insidertips, men känner ingen som bott där. Största utmaningen tror jag är att hitta en rolig klubb om man skulle vilja svänga de lurviga en kväll. Tror ej man hittar den bästa klubben i stan på "Sanfrancisco.tourist.com" el. dylikt. Det är som att försöka hitta det hippaste i Malmö på www.malmo.se. "Här har vi en mysig och prisvärd pub bara ett stenkast från centralstationen - Bishops Arms. Vill man uppleva det riktigt genuina Malmö kan man promenera i fem minuter och ställa sig och stirra på kullerstenarna på det pittoreska Lilla Torg, och undra varför alla i Malmö är stekare".
Osv.
Jag har dessutom lite svårt att ta in att det skulle kunna finnas en rolig klubbscen, och framför allt elektronisk scen, någonstans i USA utom möjligen New York. Min upplevelse av USA är öl i stora plastmuggar på nån bar där nån random "singer/songwriter" sjunger låtarna han skrivit på "sina resor" (till St. Louis eller Santa Fe kanske). Men jag inser ju att San Francisco inte är samma sak som den amerikanska södern.

trött

2011-06-05T10:25:00.002+02:00

Tror jag har sovit för mycket. Jag ser allting liksom genom en dimma, har svårt att fokusera blicken. Varför har FB så liten text nuförtiden??? Min granne är ute och meckar med sin cykel, hon har väl tatt nån löparrunda innan dess. Det är sån jag borde vara, särskilt nu när gymet erbjuder färre pass under sommaren. I stället lär väl min motion bestå av att jag cyklar till affären och handlar mat till mig och min kompis. Vi ska titta på Ju-on! Om vi vågar. Jag började spela upp den bara för att se om textningen fungerade, och blev typ rädd av de första tio sekunderna.

Orkar knappt med mig själv, fattar inte att någon annan gör det heller. I fredags hade vi drinkkväll några stycken. Blev peppad! Gick till Debaser. Var fortsatt peppad! Blev plötsligt opeppad på en sekund ungefär. Ville åka hem. Surade. Tog en öl. Blev plötsligt peppad igen!
K hånglade. Igen. Hon har nog andra standards. Inte som i "åh, hon har ju inga standards!", utan bara... andra. En annan smak. Mina standards är typ "om du inte är mitt livs kärlek, som är smart, snygg och rolig, gå härifrån".
Men så blir det ju heller inget med det.

På onsdag åker vi ÄNTLIGEN till Berlin! Peppen är så enorm att jag riskerar att bli besviken. Fast det är inte många gånger Berlin har gjort mig besviken. Är i och för sig oerhört rädd att få Ehec och dö av njursvikt, men det får väl vara så då. Man kan ju inte bara stanna hemma. Om jag skulle ge efter för alla mina fobier skulle jag verkligen aldrig lämna lägenheten.

dansar i neon typ

2011-05-22T20:49:00.002+02:00

Det här är definitivt kvällens soundtrack. Har dansat runt som en galning med hörlurar i lägenheten.

på min dödsbädd

2011-05-19T17:55:00.004+02:00

Sicken tur att jag inte är sjuk oftare, för uj uj uj vad synd det är om mig då. Ja, det är rent äckligt vad (högljutt) självömkande jag blir. Det här är situationen:

har ej varit sjuk på HELA hösten och våren medan det runt omkring mig har varit ett veritabelt minfält av nedbrytande sjukdomar. Nu - min hals känns lite jobbig och svidig, kan inte träna.

Får omedelbart panik, ojjar mig, tigger halstabletter, går omkring och grimascherar i korridorerna. Tar värktabletter för "det känns nästan som att jag skulle kunna ha lite feber... kanske"

Ja jösses.

Det är så mycket skit på nyheterna att jag inte kan hantera det. Projicerar på annat. På vägen hem lyssnade jag på Sexy Bitch och hade på allvar en arg konversation med låttexten i huvudet.
"They say you lown down, but I don't believe them" (obs, det här är min tolkning av texten)
Jag bara "who the fuck cares what you think??!!"

Osv.

I stället borde man kanske ta itu med det känslomässiga traumat som är att läsa om IMF-snubbens våldtäktsrättegång. Ack media, ack vanliga människor, ni är retards som alltid. Orkar ej franska folket som lider av den fasansfulla upplevelsen att se en landsman sitta orakad och deppigt ihopsjunken på en bänk i rättssalen! Orkar ej hur sexuella handlingar nämns i samma meningar som våldtäkt. Orkar ej hur en persons yrkesroll relateras till hans eventuella brottsliga handlingar. "Han kan ju inte för han är ju..." "Det är ju en konspiration för han är ju..." "Han har ju en massa makt så han behöver (!) ju inte..."

*säger upp mig från jobbet*
*joinar separatistiskt kollektiv*
*den vanliga reaktionen på saker som idiotiska människor gör varje dag*

eurovisionbonanza!

2011-05-14T15:06:00.002+02:00

Det jag först tänkte säga var att jag funderar på att sluta blogga. Jag säger det inte för att fiska efter desperata utrop om att jag absolut inte får! Jag bara känner inspirationen tryta. Läser gamla blogginlägg och tänker att jag inte är så rolig nuförtiden. Eller politisk. När jag läser intressanta saker i tidningen tänker jag "äsch, det där kommer någon annan att blogga mycket bättre om". Vi får se hur jag gör.

Under tiden tycker jag vi tar en stund och funderar över hur olidligt spännande det var när Sverige lästes upp som sista land i torsdags! Svenskarna verkade ta det som ett busstreck från röstningskommittén personligt riktat mot Sverige för att vi är "förhandsfavoriter". Liksom, wink wink, vi läser upp er sist, för ni är ju så självklara i finalen.
Man bara, snälla söta. Det har gått skitdåligt för oss i flera år nu, och varje år tror vi att vi är "förhandsfavoriter". Det blir bara pinsamt. Inte för att jag inte tycker att Eric förtjänar en plats i finalen, men det är ju så svårt att veta. Hör man en låt tillräckligt många gånger börjar den sätta sig och låta bättre. Resten av Europa har hört den kanske en eller två gånger.

Nåja.
Jag är i alla fall så otroligt laddad inför kvällen att jag kanske kommer att svimma av upphetsning innan det ens har börjat. Funderar på att dolla till mig beyond all reason. Jag tänker: ögonskugga!
Har inte druckit en droppe alkohol på hela veckan, gått och stirrat på det rosa bubblet i kylen, längtat. Igår var jag på IKEA med mamma och köpte b.l.a ett skoställ som jag ägnade en freaking timme åt att skruva ihop. Det var en sådan där typisk IKEA-möbel där de inte praktiskt har tänkt igenom monteringen, utan det blev skitsvårt och slutade med en slags kirurgisk millimeteroperation där jag med övermänsklig försiktighet och precision fick föra ihop ett antal lösa järnstänger. Hur som helst blev jag helt utmattad och gick och la mig tidigt. Bara själva IKEA är ju nog för att göra en trött. Kan ni förstå att folk åker dit specifikt för att äta deras mat, och kanske till och med dricker vin till? Som att det vore ett festligt tillfälle?

Nu har jag gjort en massa sushi och hetsätit. Hur ska jag kunna vänta till kvällen? Hur?

i want to cut myself

2011-05-08T12:07:00.002+02:00

Har varit ute och "svirat" tre dagar i rad nu. Är mycket trött. På soffbordet samsas tassavtryck med utstrött socker från godispåse och 90-talsskivor jag spelat för mig själv mitt i natten.

I torsdags slutade kvällen med att vi spelade Eric Saade på en mobil och dansade vägen mellan centrum och möllan. Inte rätt forum? Folk utanför Jalla bara eeeeeh... hör ni inte hemma på ett lågstadiedisco?

I fredags åt jag på Pl0ckepinn och resten av kvällen blev helt avslagen för alla var så mätta.

Igår tänkte jag ha en lugn kväll, men sen var A i stan och vi hamnade på Debaser där jag knappt kunde sluta dansa. Mycket speciell musik hela kvällen.

1) befinner mig på toaletten. Nån dj börjar spela Nirvana (?!). En tjej panikspringer ut av lycka (?!). En annan tjej skriker "oh my god, Nirvana, I want to cut myself!"

2) inser att flera av mina vänner omotiverat kan rappa hela texter till olika hip hoplåtar. Dansar vilt.

Nu tittar jag på ett av mina favoritprogram "Say yes to the dress" och luktar avslagen helg.

alltså Acne

2011-05-02T20:24:00.002+02:00

Tycker att de flesta stora klädmärkena, framför allt svenska, är gravt överskattade. Men ingenstans blir det så obegripligt som Acne. Kläderna är

1) fula
2) tråkiga
3) konstiga
4) dålig kvalitet

Liksom, kolla in den här. Den har cirkulerat lite på olika bloggar. Och visst, ryggen är väldigt fin. Är besatt av ryggar just nu. Men när jag gick in på Acnes hemsida för att se om jag kunde avgöra vilken färg den egentligen är i (ser olika ut på olika bilder), fick jag möjlighet att titta närmare på klänningen och - vad är det för skit? Så tunn att troserna syns igenom, bubbliga sömmar, dålig passform, mycket tveksamt material.

Och den här sen. Fin framifrån, fantastisk bakifrån. Men! 100 % polyester. För 1400 spänn! Det är som ett skämt. 100 % polyester i en svettframkallande gnisslande trasa som Acne prånglar ut till ängsliga hipsters för över tusenlappen.

Tacka vet jag Whyred. Hade jag råd skulle ca 60 % av min garderob (noggrann uträkning) bestå av Whyred. Enbart pga snyggheten iofs. Har ännu inte gjort en undersökning av materialen.

ny lek kids!

2011-05-02T20:21:00.000+02:00

Leken heter: "Hitta Den 'Tjocka' Tjejen"
(Bild från Forever21)

sååå....

2011-04-29T17:30:00.004+02:00

Lite oroväckande ändå att jag inte minns någonting som har hänt de senaste tre veckorna. Tyder KANSKE på ett mycket ointressant liv. Läste precis OhDance och där bara "satt brevid random weirdo på tunnelbanan, slutade med att vi tillbringade dygn ihop och jag är typ kär". Jag bara "satt brevid random weirdo på tåget, han tilltalade mig, jag feministiskt-självförsvarade honom ända in i nästa vecka, gick hem och såg på TV".

Konstigt att inget händer???

I alla fall. Har sett en del dans och teater. Först, fantastiskt. Sen rätt bra. Nu sist okej fast ändå lite snooze. Jag har även varit friskus-hurtig och suttit ute och "njutit av solen". Det är väl ungefär nu i april det kommer att hända. Sen kommer jag att tillbringa sommaren antingen i skuggan och beklaga mig över värmen, eller inomhus och klaga på att det är kallt på uteserveringen. Sommaren är för mig en enda lång kamp med alla andra som gillar att sitta ute. Jag tycker oftast det är för blåsigt/varmt/kallt/mycket getingar. Men ibland så!

i am back

2011-04-28T21:01:00.002+02:00

....och det är detta som händer när man spiller vatten på sin data gott folk!

Tre veckors frånvaro.
Men nu har jag en ny glänsande vit sak som förhoppningsvis kommer att tas bättre om hand.

Kommer att uppdatera er om mitt liv snart. Just nu är jag i matkoma.

day 30 - your favorite song at this time last year

2011-04-05T19:38:00.003+02:00

Nåt sånt här kanske?

Marina and the diamonds - I am not a robot

Och det var det hela!

day 29 - a song from your childhood

2011-04-04T20:28:00.002+02:00

JA uppmärksamma läsare. Jag har hoppat över "en låt som får mig att känna mig skyldig". För det existerar inte. De få saker jag känner mig skyldig över, är inte ackompanjerade av musik.

Alltså. Den här koreograferade Zandra och jag en hel dans till på lågstadiet. Gillar dem fortfarande, fast har ju inte direkt lyssnat på något nytt sen 1995...
Gillade även Gyllene Tider mycket. Har bra minnen av lågstadiediscon med Sommartider, eller varje vår när tivolit kom till stan och man åkte karuseller på fotbollsplanen med Gyllene Tider i bakgrunden. Good times.

Roxette - Joyride

day 27 - a song that you wish you could play

2011-04-03T18:08:00.002+02:00

... och sjunga. Allt av henne. Det är min drömröst.

Jewel - Near you always

Idag har jag ätit amerikanska pannkakor och våfflor. Dör sockerdöden.

day 26 - a song that you can play on an instrument

2011-04-01T20:45:00.002+02:00

Nirvana - Come as you are

Ungefär den enda låt jag kan komma ihåg att jag någonsin varit i närheten av att kunna spela. I nian spelade jag bas, hade en rosa metallic. Min lilla musikgrupp på musikskolan lärde oss den här och tvingades spela upp den på en show inför alla släktingar och vänner till eleverna på musikskolan. Var vi bra? Nej. Kunde vi sjunga och spela samtidigt? Nej. Var jag den enda som kom ihåg att ställa mig upp och göra den "rockiga" slut-posen när vi var klara? Ja.

Min lugna helg hittills: hjärndödande tråkig. Det är vår, och man har inte längre lust att gå hem och däcka direkt efter jobbet. Vill gå ut i solen, dricka vin, ha roligt!

day 25 - a song that makes you laugh

2011-03-31T18:46:00.002+02:00

Vi lättar upp stämningen direkt tycker jag.

R Kelly - Echo

Koftan! Sjalen! Ögonbrynen! Den knutna näven! Joddlandet!

day 24 - a song that you want to play at your funeral

2011-03-31T18:43:00.002+02:00

Borde inte detta vara upp till de som ska gå på den? Vad spelar det för roll vad jag vill?
Tänker mig hur som helst att folk skulle gråta till den här, fast är det vad man vill att de ska göra?
Svårt.

Eva Cassidy - Fields of gold

day 23 - a song that you want to play at your wedding

2011-03-30T19:22:00.002+02:00

Tammy Wynette - Stand by your man

Skojar bara.
Vill inte gifta mig.

Kom på att jag ville säga hur sjukt det är att jag tänkte ha en vit, lugn vecka och genast blir rastlös. Bara av att tänka på det. Borde göra som min granne, ta långa promenader varje helgmorgon. Laga fräsch frukost, städa, kanske läsa en god bok. Det kommer jag dock troligtvis inte att göra. Däremot kommer jag att titta på tv hela dagen, förlamad i soffan. Uttråkad.
Undrar om jag har hamnat i en period då jag är så rastlös över livet att jag känner att jag måste gå ut hela tiden bara för att det ska hända något.

day 22 - a song that you listen to when you're sad

2011-03-30T18:59:00.002+02:00

Som jag sa tidigare gillar jag inte musik som gör mig ledsen. Men den här gillade jag jättemycket när jag var yngre, och jag blir alltid lite deppig när jag hör den.

Sophie B. Hawkins - As I lay me down

För övrigt klippte jag mig idag - äntligen! DOCK osäker på resultatet eftersom min frisör "stylade" håret med vax till någon slags vansinnig spretig frisyr. Först tänkte jag att, äsch, det är ju hans "grej", han fixar och trixar, han är frisör, han är inte färdig. Sen tog han bort skynket, varpå det gick upp för mig att han faktiskt tänkte låta mig gå ut på stan sådär. Han frågade vad jag tyckte, och inombords tänkte jag "hur ska jag kunna veta det när det står åt alla håll??!"
Högt sa jag "jättebra!"
Måste tvätta det i morgon. Har ingen aning om hur det verkligen blev. Jag kommer ju aldrig att ha mitt hår såhär on account of not being en 12-årig pojke.
Tyvärr är han så snygg och trevlig att man inte klarar av att säga något negativt.

day 21 - a song that you listen to when you're happy

2011-03-29T18:45:00.000+02:00

Chiddy Bang - Opposite of adults

day 20 - a song that you listen to when you're angry

2011-03-28T20:27:00.001+02:00

The Presets - Kicking and screaming

(Apropå favoritskivor)

day 19 - a song from your favorite album

2011-03-28T20:17:00.003+02:00

Det gör inget om jag fuskar lite va? Tycker den här listan tar så lång tid... Det här är för övrigt en sån som man vill tänka lite extra på. Hur väljer man bästa skivan? Det måste vara en skiva där helhetsintrycket är gediget bra, inga svagheter, inte att hälften av låtarna är fantastiska, resten sådär. Det måste även vara en skiva som aldrig blir gammal, som man kan plocka fram med år emellan och fortfarande tycka är bra.

Mina bubblare är Jewels "Spirit" (gammal goding, men alla låtar är så vackra), Radioheads "The Bends", eller varför inte The Presets "Apocalypso".

I slutändan har jag valt en av få skivor som jag får rysningar av att lyssna på. Observera att det är en live-skiva. Daft Punk är alltid bäst live. I den här låten rekommenderar jag framför allt 2:00 och framåt. Herregud! Tänk att ha varit där!

Daft Punk - Around the world, från skivan Alive 2007

day 18 - a song that you wish you heard on the radio

2011-03-28T20:14:00.001+02:00

Går den här på radio? Jag lyssnar i princip aldrig på radio, hör bara mina kollegors på jobbet.

Róisín Murphy - Momma's place

day 17 - a song that you hear often on the radio

2011-03-27T20:16:00.001+02:00

Lady Gaga - Born this way

day 16 - a song that you used to love but now hate

2011-03-26T11:49:00.002+01:00

Jag har tänkt å tänkt å tänkt, men kan inte komma på någon! Kan komma på musik som jag lyssnade mer på förr och älskade, som jag inte lyssnar på så mycket idag, men det är inte samma sak. Då ska det väl nästan till att något händer? Typ du å jag hade den här sången ihop sen dumpade du mig brutalt nu hatar jag den?

Man kan ju inte tänka för länge heller, då stannar listan upp totalt. Tell you what, om jag kommer på en senare bjuder jag på den då?

Tror ni överlever besvikelsen.

Har varit på kurs i Stockholm i ett par dagar. Tur att C från mitt jobb var med, annars hade jag typ dött. De andra deltagarna var
1) så fruktansvärt negativa. Jag är ingen solstråle själv precis, men herregud. De hittade fel på allt. Man bara, vi bor på hotell, gratis! Men uj uj uj vad maten var dålig, frukosten snålt tilltagen, Hästens säng inte särskilt skön, övningarna vi gjorde på kursen tråkiga, det var för kallt, för varmt....... Man fick ta sats och ladda varje gång de kom och satte sig vid en. Tillkämpat, "trevlig frukostbuffé, visst?.... nähä nä, inte det....men vilka stora sängar vi har!.... nä nä...."

2) erbarmligt tråkiga! Vissa av dem var rätt trevliga, men ändå. Jag framstod som högljudd och vulgär i sällskapet. Fick hålla igen ordentligt för att inte göra folk rädda. Så känner jag i och för sig ganska ofta. Jag och C pratade om vårt, drack öl i baren själva.

Kursen var helt okej, om man bortser från när kursledaren använde Män är från Mars, kvinnor från Venus som någon slags källa till hur män och kvinnor är. Jag kunde givetvis inte kontrollera mig utan inflikade bryskt att det är en fullständigt ovetenskaplig bok. Kursledaren backtrackade nervöst och bara, nä nä, såklart, det är bara ett exempel. Men varför nämna det alls i så fall? Bara genom att ta upp det blir det ju en källa som man på något sätt tar på allvar, och det ska jag säga, att den boken borde inte användas som exempel på någonting här i livet.

På hotellet vi bodde på finns Ice Bar, alltså baren som är gjord av is. Detta kan uteslutande vara intressant för turister från varma länder som tycker att is är exotiskt samt gärna vill behålla bilden av Sverige som = Nordpolen. Vem annars vill gå på detta??? Man bara, alla barer här är ice bar. Vi lever i en enda stor ice bar, varför skulle man vilja betala 150 spänn bara i inträde för att sitta och frysa och betala lika mycket för en drink???
I och för sig såg vi hela österrikiska curlinglandslaget gå in. Ja, såklart! Perfekt för dem! De bara, vi gillar is, var hittar vi andra människor som gillar is?
De lär ju ha fått ragg där.

På torsdag eftermiddag slutade vi och alla åkte hem utom jag som bjussade mig själv på en eftermiddag i Stockholm. Det var ganska skönt efter att ha varit med folk hela tiden och försökt vara social. Jag gjorde exakt det som jag gör i Stockholm om jag själv får välja.
1) gick till Top Shop. Går alltid dit, bestämmer mig alltid för att det är för dyrt för att köpa något.
(Köpte dock en ring)
2) gick till Fotografiska
3) gick och åt bibimbap och läste en bok
4) promenerade tillbaka genom stan
5) gick ofrånkomligen vilse i Bermudatriangeln som är området kring centralen, Sergels Torg, Drottninggatan. Alltså jag klarar det inte. Den här gången hade en tjej från min kurs t.o.m följt mig en bit och visat hur allting låg i förhållande till hotellet. När jag kom tillbaka från söder - direkt vilse igen. Antal besök i Stockholm: ca 20. Antal gånger vilse: 20.

Igår var jag på dansk AW = mycket billig blaskig öl på rökiga sunkiga barer. Härligt! Försöker nu samla mig inför F!-kongressens efterfest i kväll.

day 15 - a song that describes you

2011-03-24T22:26:00.001+01:00

Övervägde några olika här. Svårt tänkte jag. Men... inte egentligen. Håll till godo.

Robyn - Dancing on my own

day 14 - a song that no one would expect you to love

2011-03-24T22:22:00.001+01:00

Black Jack - Inget stoppar oss nu

day 13 - a song that is a guilty pleasure

2011-03-24T22:19:00.003+01:00

Det här är väldigt mycket "rätt just nu". Kanske inte om en vecka till eller så.

Eric Saade - Manboy

Ps. Alltså, duschscenen! Genialt! Han borde ha vunnit förra året enbart pga det.

day 12 - a song from a band you hate

2011-03-22T20:11:00.001+01:00

Linkin Park - Numb

Behöver jag egentligen kommentera detta?

day 11 - a song from your favorite band

2011-03-21T20:42:00.001+01:00

Ja. Typ. Om jag måste välja ett?

The Presets - Girl and the sea

day 10 - a song that makes you fall asleep

2011-03-20T14:22:00.000+01:00

Ingenting - Dina händer är fulla av blomzzzzzzzzzzzzzzzzz

misfits

2011-03-19T17:00:00.002+01:00

Idag känner jag, förutom en förlamande trötthet, glädje över två saker.

För det första är jag inte ett dugg bakis, trots en väldigt sen kväll/natt och mycket vin. It's like a Christmas miracle!

För det andra känner jag mig förunderligt befriad från fixeringar vid män som inte passar mig. Det är annars min specialitet, att intressera mig för folk som är helt fel för mig. Och/eller som inte är intresserade av mig. Men nu tänker jag på dem och bara... meh. Vill inte ha dem ändå. Inte någon alls. Det är en förlösande känsla kan jag meddela.

Men tröttheten. Tröttheten. Just nu känner jag mig jetlagad. Sover jag? Nej. Jag tittar på Misfits. Det är som att jag har drabbats av insomnia.

day 9 - a song that you can dance to

2011-03-19T16:50:00.002+01:00

Kite - Ways to dance

men indulge me liksom

2011-03-18T18:23:00.004+01:00

Och nä, fattar väl jag med att det inte är det roligaste att läsa såna här listor, men alla gör dem nuförtiden och jag orkar typ aldrig läsa hur mycket jag än gillar bloggaren. Nu är det min tur att utmana er. Det här är dessutom den roligaste och minst ansträngande att göra.

Särskilt den där som är störst just nu och börjar med "en bild på dig själv" och så ska man beskriva syskon, familj, vänner osv osv osv bla bla bla. Inser att jag 1) blir uttråkad 2) inte vill dela med så mycket av mig själv. Hoppas trenden dör ut snart.

Planen för igår:

övningsköra med mamma
tvätta
färga håret

Faktisk kväll:

tre öl på irländsk pub

Men det var faktiskt min mamma som ställde in pga tråkigt väder, så det var inte jag som var oansvarig *ca 17 mentalt*

Idag var planen:

köpa godispoose
åka hem

Faktisk kväll:

ta med flaska vin till fest i Malmö. om jag orkar. men det gör jag nog.

MÅSTE försöka få lite sömn i helgen.

day 8 - a song that you know all the words to

2011-03-18T17:30:00.002+01:00

Salt-N-Pepa - Push it

This dance ain't for everybody, only the sexy people

day 7 - a song that reminds you of a certain event

2011-03-18T17:28:00.001+01:00

När vi såg dem på Berghain i Berlin 2006! Åh, bästa konserten.

Gossip - Standing in the way of control

day 6 - a song that reminds you of somewhere

2011-03-16T18:26:00.003+01:00

Sublime - Santeria

ps. Hitta gärna den icke-censurerade versionen någonstans... vet ej vad som händer här.

day 5 - a song that reminds you of someone

2011-03-15T18:32:00.000+01:00

Håkan Hellström - Kom igen Lena

day 4 - a song that makes you sad

2011-03-14T20:56:00.002+01:00

obce gråter aldrig till musik. hatar det. vill inte att musik ska få mig att må sämre än jag redan gör.

Radiohead - Fake plastic trees

day 3 - a song that makes you happy

2011-03-13T20:21:00.001+01:00

Fannypack - Hey mami

day 2 - your least favorite song

2011-03-13T20:16:00.002+01:00

Bränner av några stycken direkt för att jag är ivrig.
Den här är också mycket svår. Så många att tycka illa om?
Men den här rösten får jag panik av.

Anastacia - I'm out of love

day 1 - your favorite song

2011-03-13T20:12:00.004+01:00

Hur gör man ens den här? Det kan ju aldrig bli ett helt säkert svar, skulle bli tvungen att sätta mig ner och se tillbaka på hela mitt musikaliska liv. Man orkar faktiskt inte tänka hur mycket som helst. Så den här får det bli.

The Libertines - Don't look back into the sun

30 day song challenge

2011-03-13T20:10:00.001+01:00

Ok, jag brukar aldrig göra sånt här, särskilt inte de personliga listorna. Men jag vill försöka mig på den här!

day 01 – your favorite song

day 02 – your least favorite song

day 03 – a song that makes you happy

day 04 – a song that makes you sad

day 05 – a song that reminds you of someone

day 06 – a song that reminds you of somewhere

day 07 – a song that reminds you of a certain event

day 08 – a song that you know all the words to

day 09 – a song that you can dance to

day 10 – a song that makes you fall asleep

day 11 – a song from your favorite band

day 12 – a song from a band you hate

day 13 – a song that is a guilty pleasure

day 14 – a song that no one would expect you to love

day 15 – a song that describes you

day 16 – a song that you used to love but now hate

day 17 – a song that you hear often on the radio

day 18 – a song that you wish you heard on the radio

day 19 – a song from your favorite album

day 20 – a song that you listen to when you’re angry

day 21 – a song that you listen to when you’re happy

day 22 – a song that you listen to when you’re sad

day 23 – a song that you want to play at your wedding

day 24 – a song that you want to play at your funeral

day 25 – a song that makes you laugh

day 26 – a song that you can play on an instrument

day 27 – a song that you wish you could play

day 28 – a song that makes you feel guilty

day 29 – a song from your childhood

day 30 – your favorite song at this time last year

söndag kväll

2011-03-13T16:59:00.002+01:00

Har sovit ungefär 11 timmar på hela helgen, bådar inte gott inför den kommande veckan. Detta är priset jag har fått betala för att ha varit spontan och gjort saker. Lyckades med en övernaturlig ansträngning ta mig till Malmö för fest i fredags, det var trevligt. Igår gick jag och M på en utställning med foto och design. Sedan satt vi på Brygghuset och drack öl. På kvällen tittade jag, L och I på Melodifestivalen. Alltså Eric Saade. Varför såg jag inte förra årets framträdande med duschen på slutet? Då hade jag röstat på bidraget. Som det var då tyckte jag att låten var ganska dålig. Nu framstår den som briljant. Liksom årets bidrag. Han är ju söt som ett litet kex. Ett kex i ett vattenfall. Eller i en glasbur. En värdig vinnare. Visst, Swingfly hade en objektivt bättre låt. Men det lilla kexet kommer nog att lyckas bättre i Eurovision.

Vi tittade på Manboy så många gånger på Youtube att det började bli obehagligt, sedan gick vi på W0nk som hade schlagertema. Det är så lätt att svepas med! Jag brukar inte bry mig så mycket om Melodifestivalen. Men i år har jag råkat se nästan alla deltävlingar, och då sugs man in i det hela och måste veta hur det går.

fredag kväll

2011-03-11T18:51:00.002+01:00

Inte konstigt att inget händer i ens liv (vilket man ständigt klagar på) när alternativen

1) soffan hemma med hemmalagad pad thai och godispoose
2) fest hemma hos vag bekant med en massa nya människor

presenteras för en, och man bara... usch, jobbigt med nya människor.
Det märks nog inte lika mycke nuförtiden, men jag är rätt blyg ändå och är inte alltid så bekväm med nya människor. Det är inte som att jag är osocial och snooty, även om jag kan vara det också, men jag blir stressad av situationer där jag måste prata med nya och måste vara trevlig/rolig. Ser framför mig att E och L som ska gå dit försvinner ut för att röka en gång i halvtimmen och jag står ensam kvar och vågar inte riktigt närma mig grupper av folk.

Kan inte bestämma mig! Ibland borde man tvinga sig själv att göra saker som kan bli hur roliga som helst om man bara orkar ta sig an det. Samtidigt är jag trött och vill inte ha en misslyckad kväll.
.......